Fågelhundsägare har legat i de senaste veckorna och vandrat på raka linjer genom fjällvärlden för att samla in information om hur beståndet på fjäll- och dalripa mår.
Ripforskaren Maria Hörnell Willebrand är den som tar emot datan och analyserar resultatet på uppdrag av länsstyrelsen i Norrbotten.
– Inventerarna i Norrbotten är riktiga hjältar. Många har hållit på sedan starten 94, behöver aldrig tillrättavisas och klagar sällan. Ibland kan det komma någon kommentar om att en viss linje är för lång, men då svarar vi att det är ett ålderstecken, säger hon och skrattar.
Årets inventering är ännu inte helt klar, två av 30 områden återstår, men det går redan nu få en bild av läget. I Norrbotten står sig beståndet fortsatt stabilt och likvärdigt med förra året, i snitt har varje par ripor 4,6 kycklingar och gällande täthet så finns tolv ripor per kvadratkilometer.
Västerbotten har ett snarlikt resultat men med 14 ripor per kvadratkilometer. Jämtland däremot har aldrig haft en så här stor tillgång på ripor sedan mätningarna började, med 20,5 ripor per kvadratkilometer.
Samtidigt som beståndet ser starkt ut redan nu så väntar forskarna sig en riktig topp de närmaste åren. Första toppen såg man 1994, nästa topp kom 2004 och sedan 2014. Med kvalificerade gissningar och stöd av senaste datan så tror forskarna på att vi går mot en ny topp 2024.
– Det går i cykler men tyvärr vet vi inte exakt varför. Jag vet inte hur många professorer som levt och dött för att försöka förstå sig på exakt varför, säger Maria Hörnell Willebrand.
Teorierna kopplas ofta i tillgången på smågnagare som även de går liknande cykler, de har samma rovdjur efter sig och rovdjurstrycket är överlägset det som påverkar ripbeståndet. Men då vet man inte heller varför gnagarbeståndet växlar så pass mycket.
Maria Hörnell Willebrand misstänker att det kan ha med solcykler att göra då det följer en snarlik periodicitet.
– Kortfattat kan man iallafall säga att funderar man på att skaffa ny ung fågelhund – gör det nu. Det är på väg uppåt med ripor och en topp är nära. Och när det är bra år i Sverige så är det in i bänken bra i Norrbotten, de når aldrig de höga nivåerna i Jämtland även om de i övrigt ligger lite högre, säger Maria Hörnell Willebrand.