Projektresa lämnade starka intryck

För att kanske förstå lite bättre, och för att kunna sprida kunskapen vidare, bestämde sig Helena Henriksson och Josefine Klang för att göra sitt gymnasiala projektarbete om förintelsen. Ett mål var att ta sig till Auschwitz för att se och lära sig mer om händelserna under andra världskriget. Efter att ha sökt pengar ur olika fonder och blivit sponsrade av företag fick de ihop pengar till resan.  ? Sedan har skolchefen och ABF köpt in fem föreläsningar av oss, som vi dels ska ha på skolorna och dels för allmänheten, berättar Helena Henriksson. De kom hem från sin resa för en vecka sedan. Intrycken är starka. Under sin vistelse i Krakow for de ut till det ökända koncentrationslägret i Auschwitz, med filialerna Birkenau och Monowitz, flera gånger. Ville spy  ? Första gången var det mest att allt var så stort som gjorde intryck. Efter andra gången smälte det som hänt där in mer och då kom känslan att ?Fy fan, vad äckligt? ? jag ville nästan spy, säger Josefine Klang.  ? Jag var så upptagen med att samla information och dokumentera när jag var där, så jag tror att det har smält först när jag kom hem, säger Helena Henriksson. Med sig har de en bok. Bilder som vi matats med om och om igen. De utmärglade människokropparna, högar av lik, travar av skor och kammar, kala rum med ledningar för dödlig gas, ugnar för kremering, tyska officerer i svart. Bedövande tungt vid varje påminnelse. ?Allt är dött?  ? Man blir helt tom när man kommer in på området. Det är som om allt är dött därinne. Det finns inte ens några fåglar. Jag gick och tog bilder och såg sedan i boken att just där vi hade gått, där hade flera tusen människor blivit dödade, säger Helena Henriksson. De konstaterar att när de läser om händelserna under kriget i skolböckerna, så är reaktionen ?åh vad hemskt? och så mycket mer blir det inte.  ? Men egentligen borde alla göra ett studiebesök i Auschwitz, säger Josefine Klang. Blommor Samtidigt med henne och Helena var också israeliska ungdomar på besök i koncentrationslägret. De bad i ett enskilt rum, grät och lämnade blommor.  ? Det låg blommor här och var, men man såg dem nästan inte, för allt blev grått därinne, säger Josefine Klang. Det hände och det har hänt om och om igen. Folkmord och de tillhörande vidrigheterna.  ? Ja, hur kunde det hända? Det är otroligt att man lät det hända, säger Josefine Klang. Särskilt en av guiderna berättade effektfullt för dem om livet i Auschwitz, där åtminstone 1,5 miljoner människor fick sätta livet till.  ? Han berättade hur de stöttade varandra och avstod mat för de svagaste. Jag tyckte det var väldigt gripande att man fast man är så nära döden själv, ändå försöker hjälpa någon annan, säger Helena Henriksson. ?Skrämmande? De suckar och skakar på huvudet över den undersökning som forskare nyligen presenterat, och som bland annat visar att en fjärdedel av svenskarna inte kan tänka sig en judisk statsminister.  ? Det är skrämmande. Efter allt som har hänt borde männi-skor ha fått upp ögonen mer, säger Josefine Klang.

Projektresa lämnade starka intryck

Så obeskrivligt sjukt.Så sammanfattar Helena Henriksson och Josefine Klang sina intryck efter resan till Auschwitz.I sitt projektarbete om förintelsen låter de Auschwitz utgöra grunden.

Så obeskrivligt sjukt.
Så sammanfattar Helena Henriksson och Josefine Klang sina intryck efter resan till Auschwitz.
I sitt projektarbete om förintelsen låter de Auschwitz utgöra grunden.