Problem längs älven

Östansjö ligger intill Vaikijaursjön, alldeles ovanför Akkats kraftstation. Här är det gott om vatten. Sedan sjön reglerades har strandlinjen flyttats flera meter högre upp. Skog har blivit sjöbotten. Bengt Wilhelmsson har fått gräva ny avlopps- och vattenbrunn då sjövatten trängt in i de förra. Ladugården har spruckit i grunden och är färdig för rivning. Trots att han förutsåg detta, då familjens tidigare mark som nu överdämts med vatten sluttar in mot ladugården, fick han inget gehör då han påtalade saken vid tiden för kraftverksbygget. - Man sade att jag skulle gräva ett dike mellan ladugården och sjön. Men vattnet kan ju inte rinna uppåt. De nekar till att ha grävt avloppsbrunnen som inte fungerar då den är för nära stranden och vattenfylls. Jag fick göra en ny, säger Bengt Wilhelmsson som tidigare arbetat som entreprenör åt Vattenfall. Han var med och satte ut så kallade fixar med vilka vattennivån kan utläsas såvida man känner till höjden på dessa. - Jag har ett riktmärke i sjön och ser när vattennivån blir för hög. Men då jag ringer Vattenfalls driftcentral nekar de i sten, varje gång. Men de lämnar inte ut vilken vattennivå som hålls eller vilken höjd fixarna har. De säger att det inte finns några fixar, säger Bengt Wilhelmsson och visar att en sådan smal silverfärgad pinne finns på hans tomt. Sinande brunnar I byn Tjåmotis, kring åtta mil uppströms Lilla lule älv, var det samma problem att få reda på vattennivån då översvämning inträffade år 1993. Uthus hamnade i vatten på grund av att högsta dämningsgräns överskreds med någon ynka centimeter i Parki kraftstation, cirka fem mil längre ner. - Vattenfall lämnade inte ut uppgifterna. Vi fick köpa dessa av SMHI. Nu är det istället knappt något vatten alls i sjön. Sedan i fjol sommar har vi inte kunnat använda vår dusch eftersom brunnen sinat, säger Henry Huhtasaari med fritidshus i byn. Han har begärt att de gamla avtalen mellan Vattenfall och sakägare ska omprövas, främst för att den tillåtna överdämningen om 200 dygnscentimeter per år ska tas bort från vattendomen som tillåter maxnivån 297 meter över havet. - De centimetrarna får enorma konsekvenser och gör stor skillnad. Nu är det kört, i och med domen om att få hålla extremt flöde i Parki, ett flöde som ingen kan mäta vilket innebär att Vattenfall kan höja vattnet hur de vill och säga att det kom ett högt flöde, säger Henry Huhtasaari. - Det här är miljöförstöring i allra högsta grad. Så här ska inte en älv se ut. Vi får knappt ut båtarna och tar oss inte fram med båt över strykket mot sjön Skalka. Flera bybor har ringt Vattenfall flera gånger den här sommaren och påtalat problemen men vi nonchaleras och blir behandlade som luft, säger Elizabeth Östlund, bofast i Tjåmotis. Marken försvinner I byn Purkijaur vid sidan av Akkats kraftstation finns ingen vattendom som styr vilken vattennivå som får hållas. Sjön påverkas ändå. Marken försvinner undan för undan. Sjöbotten har fyllts av lera. - Tallholmen eroderar sönder. Grillplatsen vid stranden har fått flyttas flera meter högre upp. Nu är den vid strandlinjen igen. Då man muddrade i Randijaures utlopp för att bygga Randi kraftstation brast fångdammen. Sjön blev helt grå under två års tid och har fyllts med lera. En fantastisk sjö som tre älvar rinner ner i är förstörd. Det är fyra decimeter sediment, säger Tore Mattson i byn. Brunnar slammas igen. Vid tre tillfällen har dricksvattnet varit otjänligt. - När Vattenfall släpper 1.500 kubikmeter per sekund i reservutloppet Lulleketje då de har problem i Randi eller Parki dränks pumpen i min brunn. En gång brann den. Ändå säger Vattenfall att det inte händer här, säger Tore Mattson. Det höga vattenståndet har fått byggnader att ruttna sönder. Hus förstörs Åke Mattsons barndomshem fick rivas efter fuktskadador och sprickor i grunden. Han gick till domstol för att få ersättning av Vattenfall. - Geologer konstaterade att tjälskjutningsgränsen höjts på grund av regleringen, som visade att det gett rörelser i huset, men vi förlorade mot Vattenfalls skickliga jurister, säger Åke Mattson. Tore Mattson har jobbat inom schaktningsbranschen i 40 år och anlade erosionsskydd längs stränderna åt Vattenfall under byggnadstiden. - Det är slarvbyggen som borde gjorts riktigt från början och underhållits vart femte år. Nu när dämningsgränsen höjs blir skydden som ska tåla högsta vattenstånd och vågskvalp än mindre värda. Haraudden kommer att flyta bort, säger Tore Mattson. Den utloppskanal som finns i Purkijaurforsen räcker inte för att leda bort det höga vattenståndet, menar de. Tidigare år drabbades sjöbodar av översvämning. Vattenfalls annons i media under våren upprör: På grund av spill i torrlagd älvfåra utan föregående varning varnas allmänheten. Färd på isarna sker på egen risk. - Så enkelt nonchalerar de oss. Det är fruktansvärt, säger Tore Mattson.