Oro inför framtiden i Sveriges största sameby
Renskötarna märker redan av klimatförändringen. Varmare vintrar med tö och isbildning medför en svår betessituation för renarna. -Utvecklingen är oroväckande, säger Bertil Kielatis, ordförande i Sirges sameby.
SER REDAN FÖRÄNDRINGAR. Bertil Kielatis är ordförande i Sveriges största sameby, Sirges. Han ser redan stora skillnader i väderleken och befarar en svårare betessituation i framtiden.
Foto: Roland S Lundström
Vi når snart Kuorpaks sameviste, ett kärnområde för Sirges sameby, vid foten av det väldiga Ultevismassivet. Platsen har använts i generationer av samer som på sin färd med renarna till och från vinterbeteslandet stannat till under fjället Kuorpak för att vila och sortera renhjordarna.I de stora hagarna ser renhjorden ut att flyta fram som en mörkgrå älv i det vintervita landskapet. Det är upplega i träden, fyra minusgrader och ibland hörs en renskälla, hovar som klapprar mot trägolvet i rampen upp mot lastbilsflaket. Där emellan fjällens tystnad.Mitt på dagen kommer renskiljningen igång på allvar. Den stora parkeringen fylls snart av bilar och alla i renskötarfamiljen verkar vara engagerade i arbetet, fäder och söner, mor och döttrar.I dag är det med hjälp av skoter och lastbil som renarna flyttas. Mångsysslare
-Det gäller att hänga med i utvecklingen, säger John Kuoljok, som förutom renskötare även arbetar som journalist, egen företagare och han är också ledamot i Sirges sameby. -Renskiljningen är rena semestern, säger han och öppnar grinden till den överbyggda träramp som leder renarna in i lastbilsflaket. Renarna har flyttats ner från ett område väster om Padjelanta, cirka 15 mil bort och nu ska de transporteras till ett område strax norr om Murjek.-Det är mer hälsosamt än slitsamt, säger sonen Paulus Kuoljok, som nyligen fått jobb i anrikningsverket i Svappavaara, men som trivs bäst på fjället och med jobbet som renskötare.-Får man det att gå ihop är det ett gott liv att arbeta som renskötare, trots att det är slitigt.Tydlig förändring
Paulus Kuoljok tycker klimatförändringen är tydlig men påpekar snabbt att ingen ännu vet de direkta konsekvenserna för rennäringen.Han är dock inte särskilt bekymrad och att det skulle bli fler och hårdare konflikter med markägare om fler renar flyttas till kustlandet på vintern tror han inte. Paulus Kuoljok´s erfarenhet är att om renskötaren är bra på att informera ortsbor och markägare om var renarna håller till och när de anländer respektive lämnar området, så är det inga problem.-Betessituationen kan bli bekymmersam på vintern men det kanske blir jättebra bete på sommaren.Totalt flyttas de här dagarna 6.000 renar ner från fjällen nära norska gränsen till Kuorpak. Här sorteras sedan renarna efter dess ägare och tas först in i en stor hage och sedan till mindre hagar innan de slussas ombord på lastbilsekipagen.Turbulens
Eftersom samebyn är så stor sprider renskötarna ut sina renar på flera olika platser inom främst Jokkmokks kommun. Forskarna tror dock att merparten av renarna i framtiden måste flyttas ner till det snöfria kustlandet.-Det är turbulens redan nu med markägare och det kommer nog bli fler konflikter. Vi har betesrätt ner mot kusten men kommer kanske tvingas nyttja den mer i framtiden. Frågan är om längre vårar och höstar överväger problematiken med vinterbetet, som är flaskhalsen i renskötseln. Redan nu har tillgången på vinterbete krympt, säger Bertil Kielatis.Han är ordförande i Sirges sameby som med sina nittiotalet rennäringsföretag och cirka 300 medlemmar är Sveriges största sameby. Tidigare hette byn Sirkas och är en av tre fjällsamebyar i Jokkmokks kommun. Det var 2001 som Sirges övergick till sitt samiska namn som man tror kan härledas till en betydelsefull vinterboplats i äldre tid: Sirgesluokta på Stora Lulevattnets södra strand. Inget alternativ
Att utfodra renarna istället för flytta dem till kusten är inget alternativ för renskötarna, menar Bertil Kielatis.-Det vore en ekonomisk katastrof, säger han och berättar att hänglaven minskat i omfattning. Foderpriserna har dessutom ökat kraftigt.Regn och tö i december och sedan minusgrader har gjort att det är mycket isigt under träden och svårt för renarna att beta. En situation som förmodligen kommer att bli allt vanligare i framtiden, framför allt i fjällregionen och inlandet. Bertil Kielatis har funderat en del på vad klimatförändringen kan ställa till med för rennäringen. Det finns en oro och han säger att det ser bekymmersamt ut.Redan nu ser Bertil Kielatis förändringar i vädret.-I fjol var vädret också extremt. Då regnade det i december, vilket aldrig hänt tidigare. Vi var i Suorva och det regnade en hel natt som om himlen vore öppen. Nog har vädret förändrats, helt klart. Det är oroväckande det som sker. Vi har inte alls några kalla vintrar längre. Inte är det bra med sådana här temperaturväxlingar, säger Bertil Kielatis.Han har också märkt att träd och vide växer allt längre upp mot kalfjället. -Ska man tro på forskarna så kommer växtligheten ta över fjällen. Det scenaroit har målats upp, men det är svårt att veta hur det kommer att bli, men någonting håller på att ske.Bertil Kielatis säger att klimatfrågan diskuteras inom samebyn och att man deltar på forskningsseminarium för att hålla sig ajour med de senaste forskarrönen.-Det är inte så mycket man kan göra åt utvecklingen. Ännu är så mycket oklart, säger han och fortsätter arbetet med renskiljningen. Ännu återstår hundratals renar att transportera till vinterbetesområdena.
Så jobbar vi med nyheter