Och plötsligt var det marknadsdags igen

Plötsligt var det marknad. Mellan furustammarna på hembygdsområdet trängdes försäljare med sina produkter.
Den historiska marknaden känns som en blandning mellan rollspel och väldigt äkta.

JOKKMOKK2006-01-31 06:30
ÅSA LINDSTRAND
Så här dagarna före den stora vintermarknaden är hembygdsområdet vid Talvatis ett givet centrum i Jokkmokk. För i dagarna tre hålls där historisk marknad. <br>Pälsklädda människor och koltklädda köper och säljer. Barn går omkring med korgar som innehåller mjukkakor och godisstrutar och frågar artigt om folk vill köpa. <br>Kyligt<br>I stånden bjuds renkött, renskinn, bällingar, smycken, bröd, sylt, vadmalstyger och annat ut. <br>Det är bistert. Inte så kallt egentligen, men en råkall vind sniker in mellan träden. <br>Mjölnerskan Gunilla Nyberg, som har kommit för att sälja sitt mjöl malt i Granuddens skvaltkvarn, ser välklädd ut.<br>&nbsp;? Fast jag står på ett renskinn och har lappskor på mig, så fryser jag om fötterna. Men försäljningen har faktiskt gått ganska bra, säger hon.<br>Vid sidan av själva kommersen finns också ett program i de tältkåtor som rests på området. <br>Ingen fogde synes än<br>Varje hel timme händer något nytt. I Prästens kök finns en vissångare. Ingen betalar entré och den fogde som ska ta upp frivillig skatt från marknadsbesökarna syns ännu inte till. Har han månne blivit kvar för länge inne i Prästens kök?<br>På själva gården gestaltar same-skolans elever berättelser om björnjakt och Stállo under ledning av läraren Helena Holmqvist. <br>Redan tre dagar innan den stora vintermarknaden börjar har en hel del folk hittat hit. Och så länge man struntar i att lyfta blicken mot det arkitektoniska sorgebarn som är vårdcentralen, under vilken så mycket av Jokkmokks historia ligger begravd, så går det mycket bra att leva sig in i hur den moderna vintermarknadens stammoder kan ha tett sig.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Jokkmokk