"Jag lever lite i tvåveckorsperioder just nu. Två hemma, två borta. Det passar mig bra, jag är ju en slags nomad", säger Maxida Märak som älskar både livet hemma i Jokkmokk och det i ryggsäck.
Musiken kom via modersmjölken kan man säga. Inte enbart genom den hon fick, utan även den hon gav.
– Det var när jag satt och ammade NikeSunna som allt började hända, säger Maxida Märak.
Då, för nio år sedan, beställde hon hem musikutrustning som gjorde det möjligt spela in musik hemmavid och satte igång med skapandet.
Hur skulle du beskriva din musik?
– Det är hiphop med Sapmi som norm. Jag jojkade redan innan jag pratade, så musiken har alltid funnits där. Däremot hade jag ingen plan om att jobba med den. Jag var skådis på Sameteatern när jag kom på att jag skulle byta bana, och jojken följde med mig. Jag gör inga jojklåtar, jojken finns mer i rytmen liksom. Men jag har från dag ett vägrat folk att kalla mig för samisk artist. Jag jojkar inte på beställning. Jag är artist, varför ska det behöva stå etnicitet och kön före ens yrke, helst när det gäller oss kvinnor och icke män? Arrangörer ska inte förvänta sig att jag ska komma i nå jävla broscher och Keroskor. Jag vet var mina rötter är och att det samiska alltid är med mig, men jag behöver inte skylta med min etnicitet.
Årets säsong av "Så mycket bättre" kör i gång den 30 oktober, Maxida Märak är med från den 13 november. Här är hela gänget, från vänster Melissa Horn, Viktor och Gustaf Norén, Thomas Stenström, Harpo, Maxida Märak, Marie Nilsson Lind, Moonica Mac, Casper Janebrink, Siw Malmqvist, Cherrie, Peter Jöback, Daniel Adams Ray och före detta Piteåbon Andreas Mattsson.
Men kan det kännas som om produktionen bakom Så mycket bättre tänkte "Vi tar Maxida så får vi något samiskt"?
– Jo, men så är det nog alltid. Men de var väldigt respektfulla och ett enormt proffsigt team. De visste premisserna. I rätt sammanhang och miljö kan jag givetvis jojka och stå väldigt tydligt i mitt samiska. Om det är rätt forum.
Vilken plats är du på i livet i dag? Hur mår du?
– Helt ärligt har jag aldrig mått så här bra sedan jag var barn, men det krävdes sina traumaår. Jag gick in i väggen för ett par år sedan och blev riktigt, riktigt sjuk. Det var tufft som faan. Men om man klarar ta sig över till andra sidan, med huvudet i behåll, är gräset banne mig grönare. Jag har aldrig varit så trygg och lugn som nu. Köpte huset här i Jokkmokk för två år sedan och det har verkligen grundat mig.
"Det var skönt få bevisa att man faktiskt håller, att man kan sitt jobb" säger Maxida Märak om sin medverkan i årets Så mycket bättre.
Hur var din sjukdomstid?
– Sjukt jobbig. Min platta Utopi kom just i den vevan, så det var otroligt svårt. Det syntes så tydligt på mig utåt. Jag gick ner massor i vikt och kunde inte lägga på mig, så jag fick utstå en massa rykten om att jag hade anorexi och en massa annan skit. Jag gick inte runt och tänkte "Se vad snygg och smal jag är", jag var hos en massa läkare, skrek på hjälp och sa "Jag tror jag kommer dö snart". Men folk runt omkring trodde jag hade fått någon form av skeva utseendeideal och jag beskylldes för en massa. Det visade sig efter flera år att jag har tjocka hjärtväggar, riktigt högt blodtyck och att blodet inte kunde ta sig runt ordentligt vilket jag nu äter medicin för. Förmodligen är något rubbat även i hormonerna.
Dina texter handlar mycket om olika sorters utsatthet. I låten "Ta dig tillbaka" beskrivs en våldsam våldtäkt till exempel.
– Ja, mitt hjärta går sönder varje gång jag spelar den live. Förstår du, det är så otroligt många kvinnor som utsätts för sexuellt våld att typ alla känner igen sig när jag kör den. Det är en smärtsam bild av nutiden. När jag ser NikeSunna, min dotter, leka med sina vänner undrar jag vilka av tjejerna som kommer bli utsatta för det sexuella våldet och vilka av pojkarna som blir förövare. Det är så smärtsamt.
Det finns uttryck som "Kuksugarläppar och långt svart hår" i den där låten. Funderar du något över hur unga tjejer ska tänka när de hör dina texter?
– Nej, alltså. Jag tänker inte på mottagarna på det viset. Det ansvaret kan jag inte bära. Jag kan känna att det enda som kan vara provocerande i mina låtar är just vissa ord, men budskapet är det viktiga för mig. Och det finns så många män som bara kör på och blir geniförklarade vad de än gör och hur de än uttrycker sig.
"Vad är det som händer med vädret? Det är ju så jäkla varmt!" säger Märak där hon vandrar fram med paraply på Jokkmokks gator.
Vilken slags kanal ger musiken dig?
– Musik kan påverka dig in i hjärtegropen. Konst är ett politiskt vapen, och musiken är ett väldigt starkt ett.
Snart drar Så mycket bättre igång och du kommer hamna i människors tevesoffor, något vi kommer skriva mer om i höst. Men vad tror du programmet kan ge dig?
– Förhoppningen är så klart att en större publik ska få upp ögonen för en. Jag har följt programmet genom åren och själv upptäckt nya artister jag inte haft en aning om innan. Det är ju jättestort för en artist att bli inbjuden dit, så jag känner mig väldigt hedrad och superglad. Det är det bästa musikprogram vi har tycker jag och det var skönt få bevisa att man faktiskt håller, att man kan sitt jobb.
Vilka farhågor ser du med din medverkan?
– Att man blir än mer tillgänglig, en bricka i ett spel med både ris och ros. Men jag läser inte längre kommentarer om mig, jag grottar inte ner mig i olycka.
Trygg och glad. Så beskriver hon sig själv i dessa dar. "Jag har inte mått så här bra sedan jag var barn" säger 33-åriga Märak.
I ett instagraminlägg av dig helgen som var filmade ni vid provborrningshålen här i Jokkmokk. Vad handlade det om?
– Det handlade om en video som visar vad som sker här och nu. Jag var på ett möte förra veckan som var så jävla upprörande. Det var Beowolf mining (gruvbolag som vill etablera sig i Jokkmokk, reds. anm.) som tillsammans med Jokkmokks kommun höll i ett informationsmöte, på jätteavancerad engelska. 70 procent fattade inte vad de sa. Jokkmokks kommun ska skämmas! De skyltar med oss samer när det passar, och pissar på oss i nästa. Jag hade NikeSunna med mig och frågade Beowulfs Kurt Budge om han kunde se henne i ögonen och lova att hon kan fortsätta med den rennäring som finns i släkten. Då lovade han mig, inte henne, att renskötseln och gruvnäringen visst kan fungera samtidigt, men han slingrade sig från att förklara hur.
Du är separerad från NikeSunnas pappa. Hur får du ihop det med ditt artisteri, det kan inte bli varannan vecka direkt?
– Hennes pappa och jag får ihop det riktigt bra. Han är renskötare och behöver som jag vara borta längre perioder mellan varven. Då är NikeSunna hos mig eller hennes farmor. Just nu är han borta en period, sedan åker jag ner till Stockholm två veckor. Så jobbar vi på.
Hon har haft ett par "traumaår" som hon själv beskriver det med sjukdom och upprivande livssituation. Sedan två år tillbaka bor hon i hus i Jokkmokk, nära lugnet. "Naturen, kontakten med jorden, luften, sjöarna, fjällen. Det är mycket det som helat och helar mig", säger Maxida Märak.
Hur ser en vanlig vardag ut här hemma för dig?
– Jag vaknar runt fem. Vaknar alltid tidigt, inte för att det på något sätt är "duktigt" utan bara för att jag gör det. Innan jag börjar jobba ser jag till att vara ute i skogen och springa. Det är min grund. Naturen, kontakten med jorden, luften, sjöarna, fjällen. Det är mycket det som helat och helar mig. Men jag är ju nomad, så på samma vis som jag njuter av allt jag får här, kan jag nu njuta fullt ut av livet i ryggsäck.