"Man måste bevisa att man kan köra skoter"

Det var självklart att Karin och systern Gunnel Kuoljok skulle vara med i renskogen som barn. - Som tolvåring följde jag med på en stor samling för första gången. Jag hade nog tjatat länge för att få följa och då var jag väl stor nog för att göra det. Jag var tvungen att orka bära min egen packning, säger Karin Kuoljok. Efter högstadiet satte hon punkt för studierna för att förverkliga drömmen. Några söner fanns inte i familjen. - Jag har svårt att se att det skulle ha gjort någon skillnad, jag hade nog jobbat med renar ändå. Men vissa saker skulle kanske ha varit annorlunda, säger hon. Tjejer som vill bli renskötare måste ha en stark drivkraft, menar Karin Kuoljok. Killar anses ofta självklara redan från barnsben. - De låter en vara med men tror kanske inte att man ska klara av det. Ibland kan jag känna det, att man inte riktigt tas på allvar. Man är med lite på nåder. Det är samma fenomen som i resten av samhället, säger hon. Behöver stöd
Avgörande för tjejerna, menar Karin Kuoljok, är att ha närstående som backar upp beslutet. - Man kan inte säga att jag lyftes fram, men jag hade några som stöttade mig. Vi är en tajt släkt och mina fastrar var renskötare. Jag hade kvinnor som förebilder. Många gånger har Karin Kuoljok stött på föreställningen att kvinnors fysik skulle vara otillräcklig för yrket. - Den frågan kommer alltid tillbaka. Men allt handlar om att vara bra på det man gör, kan jag mitt jobb behöver jag inte alltid använda råstyrka. Och alla är olika. Det finns jättesmå killar som ändå klarar av jobbet och det finns tjejer som är större än många karlar. Det är inte där det sitter, säger hon. Det finns ett moment där Karin Kuoljok anser sig begränsad av sin kroppskonstitution. - Sarvslakten på hösten, där räcker man inte till. Nog drar jag sarv också, men det är inte lönt att vi tjejer drar igång själva. Men man hjälps ju åt med de flesta saker ändå, säger hon. En fullvuxen sarv kan strax före brunsten uppnå en vikt på mellan 100 och 200 kilo. Skoterkörning
Karin Kuoljok menar att kvinnors utrymme att emellanåt unna sig måttliga prestationer är begränsat. - Jag kan fortfarande känna att jag måste bevisa saker. Något som alltid kommer tillbaka är det här med skotern, att man kan köra skoter och dra loss den när man kör fast. Det är som en symbol för allt det här. Det är så löjliga grejer det handlar om ... Men skotern är en sådan där klassiker, säger hon. Men hon sliter inte sönder ryggen hellre än ber om hjälp. - Nej, nej, men man kanske tänker sig för vem man ber om hjälp. De jag är ute i skogen med skulle aldrig komma på tanken att säga något dumt. Man får se till att ha människor omkring sig som man litar på. Vilka är de viktigaste frågorna just nu? - Hur man ska få kvinnor att jobba i styrelserna i samebyarna. Och vilka förutsättningar kvinnor har som renskötare. Lönsamheten är dålig så man har inte råd att anställa. Det är inget nio till fem-jobb. I hela samhället tar kvinnorna fortfarande det största ansvaret för hemmet och barnen. Det ändras nog inte på ännu 20 år. Då är det inte lätt att vara kvinna och renskötare och skaffa barn. Vem ska göra ditt jobb? Husbondesystemet
Karin Kuoljok menar att samiska kvinnor genom historien har hållits tillbaka av lagstiftningen. Inte minst av rennäringslagen vilken i praktiken än i dag ger männen möjlighet att hävda rätten att rösta för hela hushållet i samebyn (se faktaruta). - Att husbondebegreppet finns med i en lag som gäller nu, det är helt otroligt. Rennäringslagen har gett oss mycket stryk, säger hon. Karin Kuoljoks sambo jobbar inte med renar. Men i familjer där båda föräldrarna är aktiva i renskötseln ligger ansvaret för familjen ofta på kvinnornas lott. Att kvinnor gått in i den värld som traditionellt varit männens betyder inte att männen tagit motsvarande steg in i hushållen. - Steg ett är att prata om det, men det är inte lätt att prata om jämställdhet. Alla har olika uppfattning om vad det står för. Ordet har fått en lite negativ klang, det är bättre att prata om rättvisa. Ju mer man lär sig om jämställdhet desto tydligare ser man mönster. Sirkas sameby genomfördes i 2000-talets början projektet Kvinna i samebyn. Karin Kuoljok tycker att Jokkmokksamerna har kommit en bit på väg. - Man möter större skepsis bland folk från andra ställen. Här har kvinnor jobbat med renskötsel länge, min farmor var aktiv. Sedan tror jag att det handlar om attitydförändringar och att det pratas mer om kvinnor och renskötsel. Enligt Karin Kuoljok finns attityder som säger att den som inte är renskötare på heltid inte är "på riktigt". Hon funderar på om det därför kan vara svårare för män att, utöver binäringarna jakt och fiske, satsa på verksamhet vid sidan av renskötseln. - Jag vet inte, men jag tror att kvinnor är mer flexibla. Vi är ju redan betraktade som "icke-riktiga" renskötare och har inte så mycket att förlora. Ihop med kollegan Susanne Spik driver Karin Kuoljok sedan 2006 företaget Tannak AB. I samarbete med bland annat Luleå tekniska universitet har de undersökt hur tekniska lösningar kan underlätta för kvinnor inom näringen. - Om vi haft internet uppe till fjälls kunde vi stanna uppe längre perioder, barnen kunde gå i skola över nätet. Renskötare hade inte behövt åka ned till skolstarten i augusti. Ur tanken på mobilt internet i fjällen föddes sedan idén till att ta fram spårningsutrustning som gör det möjligt att följa renarnas väg. Internationellt
Sedan förra året är Tannak AB part i det internationella projektet N4C som syftar till att ta fram internetlösningar för svårtillgängliga områden runtom i världen. I februari ska 2.000 renar i Sirkas sameby spårmärkas med halsband och till våren hoppas företaget kunna sälja utrustningen. Företaget har, menar Karin Kuoljok, ibland mötts av fördomar grundade på föreställningen att rennäringen är männens revir. Positivt
- Här i Norrbotten har vi fått frågor som: "Har ni tillåtelse att göra det här? Har ni frågat männen därhemma?". Det kan vara så att de inte tror att vi kan vara renskötare. Men när vi presenterade detta i Jämtland, också ett renskötarlän, fick vi ett mycket positivt bemötande. Jag tror att det tar längre tid för kvinnliga företagare att komma fram till utvecklingspengarna, säger hon.

"Man måste bevisa att man kan köra skoter"

Karin Kuoljok kämpade sig in i rennäringen. För manliga kollegor var vägen utstakad. - Jag kan fortfarande känna att jag måste bevisa saker, säger hon.