Ärkebiskop Anje Jackelén och biskop Åsa Nyströms utspel och brev till regeringen i frågan om en gruva i Kallak har väckt kraftiga reaktioner, både för som emot. Att Svenska kyrkan väljer att ta ställning i en planerad gruvexploatering är ovanligt. I brevet beskrivs den planerade gruvetableringen som ohållbar ur ett miljömässigt, samhälllsekonomiskt, socialt och andligt perspektiv.
Beowulf Minings styrelseordförande Sven Otto Littorin var en av de som reagerade och han kontaktade omgående Anje Jackelén och kontakten slutade i att Littorin bjöds in till en träff i Luleå den 2 mars.
Varför ska ni träffas?
– Jag tycker de hade kunnat ta kontakt med oss innan de gick ut i offentligheten så hade de fått till sig även våra synpunkter. Sedan var det en del faktafel, som jag ser det som det kan vara på sin plats att reda ut. Det ska bli spännande att mötas.
Har du något exempel på någon felaktighet?
– Livslängden på gruvan där det hela tiden pratas om 14 år vilket inte är riktigt. Vi hade tillstånd av Bergsstaten att borra drygt 100 borrhål och utifrån dessa så är det kortaste perspektivet 14 år. Nu har vi gjort vidare undersökningar som säkerställer 25 år och vi pratar beräkningar på 30 till 40 år. Men vi kan bara redovisa det Bergsstaten gett oss tillåtelse till i ett första skede.
Littorin fortsätter med att beröra Laponia och urfolksrätten som kyrkan också pekat kraftfullt på.
– Gränsen till Laponia går 3,5 mil från gruvområdet, nu låter det ofta som att gruvan skulle placeras mitt i. Den tar dessutom upp en yta som är 0,15 procent av hela Laponias yta. När det gäller urfolksrätten och renskötseln så kommer vi att göra alltför en samverkan. Vi kan bygga en slussväg, vi kan köra lastbilstransport och vi kan helt stänga ner verksamheten i gruvan under samernas flyttningar. Vi kommer självklart även att ersätta samerna ekonomiskt, konstaterar Littorin.
Beowulf har även till den 14 februari på att ge ett svar till regeringen på den inlaga som kommit från Sametinget och samebyarna angående UNESCO:s tidigare rapport.
– Det är i stort en upprepning av de väsentliga delarna från tidigare rörande urfolkrätten och den påverkan och inverkan gruvan kan ha på renskötseln och samernas situation. Vi ser det här som vi nu lämnar in som en slutpunkt, sedan kan beslutet fattas, menar Sven Otto Littorin.