Läs Sebastians mammas tackbrev

"Jag har försökt hitta dom rätta orden för att beskriva hur mycket det betydde för mig och hur mycket jag uppskattade att så många människor släppte allt och kom för att hjälpa oss hitta Sebastian… Jag har försökt hitta rätt ord för att beskriva hur det kändes när han hittades och jag fick honom i mina armar… Jag har försökt hitta rätt ord för att uttrycka den tacksamhet jag känner för allt engagemang från hela svenska folket, alla som tänkt, gråtit och hållit andan tillsammans med oss. Människor som vi både känner och inte känner som skrivit insändare, bloggat, ringt, skickat sms, blommor, brev, kort och gåvor…
Men det går inte att hitta dom orden, det går helt enkelt inte att beskriva.
Att veta att min son var vilse, ensam på ett stort fjäll i kolsvarta mörkret, utan regnkläder i spöregn då det bara var ett par grader varmt var också att veta att han var kall, blöt, rädd och behövde mig. Den förtvivlan det innebar för mig att maktlöst inte kunna hjälpa honom var en förlamande, gastkramande förtvivlan, ett kaos av mardrömskänslor, det kändes som att jag drunknade. Att i den situationen omges av extremt professionellt räddningsmanskap som på ett lugnt och sakligt sätt organiserade räddningsuppbådet och gång på gång förklarade allt som pågick för mig var ett stort stöd. Jag kände ett gigantiskt förtroende för att de som jobbade för att hitta min lilla pojke verkligen visste vad dom gjorde.

Tony Kvickström, polisen, räddningstjänsten, fiskflyg, fjällräddarna, motorcrossförarna, F21 med hundpatruller, I19, hemvärnet, ägarna till butiken i Kvikkjokk, Sebastians klasskamrater, alla civila m.fl., ni bidrog alla till att den här hemska historien fick ett så lyckligt slut.

Ni vände tragedin till en solskenshistoria.

Sen har vi Jokkmokks kommuns innevånare, vilka otroliga människor!! Jag har aldrig i hela mitt liv sett sådan medmänsklig kärlek och engagemang.

Det är lätt att säga tack, jag uppskattar att ni hjälper till osv. men det är omöjligt för mig att verkligen förmedla innebörden i dom orden, vad dom verkligen betyder för mig. Det var många arbetsplatser i Jokkmokk som stod stilla eller gick på halvfart den dagen och det var för att NI släppte allt och kom för att hitta min pojke.

Alla ni som hjälpte till, slet i den oländiga terrängen, ni satt och eldade i regn och mörker, ni var blöta och frusna men ni gav aldrig upp. Alla visade stor respekt för mig och mina närmaste och ni gav oss hopp och stöd.

Ni har alla för alltid förändrat mitt liv och jag kommer för evigt att vara tacksam och alltid tänka på er med kärlek.

Tack för att ni gav Sebastian tillbaka till mig.

Ett särskilt Tack till min familj för att ni alltid stöttar mig när det gäller.

Tack till min pappa för att du alltid är klippan i mitt liv och för allt du lär mina barn. Jag älskar dig.

Kramar till er alla/

Gudrun Hedman

Sebastians mamma"