Kommunalrådet i Jokkmokk fick några papper i sin hand för en tid sedan. Dokumenten beskrev en vattendom (deldom) som togs i vattendomstolen vid Luleå tingsrätt i juli 1973. Statens Vattenfallsverk sökte då tillstånd för bygget av Akkats kraftstation och i och med detta även tillstånd för års- samt korttidsreglering av sjön Vaikijaur.
– Det var ju lovvärt på alla sätt men samtidigt visade det sig då, precis som fortsatt över tid, att de löften som svenska staten kommit med lovat runt men hållit mycket, mycket tunt. Men det är svenska staten inte de enskilda bolagen som ska lastas för detta, säger Roland Boman som när han tittade igenom de aktuella dokumenten upptäckte att det i vattendomen fanns punkten "bygdekraft" som säger:
"Vattendomstolen förpliktigar kraftstationens ägare att för kringliggande bygds behov av kraft till användning i hantverk, industri eller lantbruk eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla 1,0 procent av den årliga kraftmängd, som kan uttas med det installerade maskineriet".
– Det var intressant för mig att se detta och inte minst vad som blev av. En procent av den årliga kraftmängden hade inneburit en hel del i lägre kostnader för elen i bygden. Tyvärr så hann aldrig domen komma i kraft, om jag uttrycker mig så, fortsätter Roland Boman som gav chefen för samhälls- och infrastrukturfunktionen Erik Fagerström i uppdrag att undersöka om det fanns någon möjlighet att deldomen kunde ha bärighet i dag.
– Jag såg det väl kanske inte som helt sannolikt men jag ville i vilket fall att vi skulle titta på hur det låg till.
Advokat Andreas Viklund har tittat på ärendet och sammanfattar (i korthet):
"Bygdekraften innebar ingen skyldighet för kraftverksägaren att avstå en viss procent av den producerade kraftmängden till bygden. Bestämmelserna tillkom i syfte att, av sociala och ekonomiska skäl, tillförsäkra bygden närmast omkring de större kraftkällorna kraft för sina behov på skäliga villkor. Skyldigheten att leverera kraft aktualiserades dock först efter ett särskilt ansökningsförfarande".
– Så var det, men en lagändring kom den 1 juli 1974 vilket upphävde reglerna om bygdekraft. Bläcket var knappt torrt på den tidigare skrivelsen. Motivet var att bygdekraft inte kommit till nog stor användning. Så det försvann för evigt så det behöver vi inte fundera på mer, konstaterar Roland Boman.