Redan som sjuttonåring lät han föräldrarna hemma i Jokkmokk gå i borgen för hans företagardröm. Magnus visste att det var hantverk han skulle hålla på med, eftersom att läsa och skriva aldrig var hans grej. Lotten föll på Jokkmokks korv och Magnus Kvickström minns tillbaka på hur allt startade.
– Jag minns lukten av korvskinn första gången som jag klev in i fabriken. Den hade varit nedstängd i två år. Han som jag tog över fabriken i från skulle lära upp mig och ville att man skulle börja redan klockan fyra på morgonen. Så första natten kunde jag inte sova för att jag var så rädd att försova mig. Jag var där redan klockan två.
Första kunden var ICA Rajden i Jokkmokk och Magnus hade bestämt sig för att lära sig hantverket innan han skulle ta in anställda och utöka produkterna.
– Jag ville ha en riktig bas. Jag fick ta över en handbok där recepten på nötkött och fläskkött stod. Den finns kvar än i dag och är inte överförd i några datorer, säger Magnus och fortsätter:
– Jag är ganska svårlärd, men tjurig som tusan, så det tog lång tid innan jag lärde mig.
Vad hade byborna för uppfattning om dig som sjuttonåring och egen företagare?– Redan som fjortonåring hade jag och brorsan tagit på oss att gräva ner kabel-tv åt hela samhället. De sa till mig att "Magnus du måste sova någon gång". Jag har alltid haft energi och det är väl på grund av min ADHD som jag äter medicin för i dag.
Har ADHD:n hjälpt dig i ditt företagande?– Visst har det hjälpt i många fall. Om jag kommer på en idé så måste jag prova den på en gång. Men många av de saker jag provat har blivit bra så det är väl styrkan.
Hur är företagsklimatet i Jokkmokk?– Det har blivit bättre och bättre. Så bra som det är nu har det aldrig varit med kommunpolitiken och företagen emellan. Det är väl att man lärt sig själv att anpassa sig också. Förut var jag aldrig in på kommunhuset och drack kaffe, men det kan jag göra nu. Det känns som att vi är ett riktigt team. Då vill man utvecklas och verkligen vara kvar i Jokkmokk.
Hur är du som ledare?– I början, för 20 år sedan, var jag ingen bra ledare. Jag ville kontrollstyra allting och vara inblandad i alla delar. Jag var och brydde mig för mycket. Nu har vi flera stationer med ansvariga som får sköta dem, sedan går jag in och funkar som bollplank.
Hur känns det då?– Det har tagit 25 år. Sedan måste man låta människor få göra misstag. Man måste få prova och lära sig. Det viktigaste är att man lär sig av sina misstag och analyserar i stället för att rycka på axlarna. Många produkter är vi nybörjare på, men vi har inställningen att innan vi släpper ut en ny produkt så ska den vara bäst i Sverige.
Jokkmokks korv har vunnit många priser det senaste året. Vad är framgångsreceptet?– Enkelheten, många ska krångla till det och ha tio olika kryddor. Vi gör tvärtom och har så få ingredienser som möjligt och de bästa. Det ska få ta tid som när du gör en stek i ugnen. Du håller ju inte på och kryddar den med chili och kanel. Vi lägger ned tid och har inte lika bråttom. Sedan är det inställningen som är viktigast.
Hur påverkar framgången företaget?– Alla lyfts. I år har det varit extremt mycket priser, man tror inte att det är sant. När man sitter där på gala i Blå hallen tillsammans med stora företagare som berättar om deras resa. Man tror inte att man hör hemma där och förstår det inte riktigt. Jag tror att vi är dåliga på det i Norrbotten. Vi är inte lika kaxiga som Stockholmarna och snackar inte lika mycket, vi levererar.
Hur ser framtiden ut?– Det blir ny inriktning. Jag håller på att styra så att jag inte behöver ha så mycket administrativt. Jag vill göra mig helt oberoende från det. Jag kan inte sitta och skriva och hålla reda på papper.
Är det på grund av ADHD:n?– Ja, det är nog blandat. Sedan har jag dyslexi. Jag har aldrig läst en bok och kan inte lyssna på ljudbok.
Känns det jobbigt att behöva ta den administrativa rollen?– Jo, det blir så. Men jag måste ju när jag är vd. Men alla som känner mig, stora koncerner som vi jobbar med, behöver jag inte vara så byråkratisk med. Om vi kommer överens om något så ber jag dem skriva ned det och skicka till mig så att jag kan godkänna det. Annars brukar det vara tvärtom och det hade inte funkat, säger Magnus och fortsätter:
– Min målsättning är att vara ute mer i fabriken, tänk att få gå på kvällarna och städa alla maskiner. Jag gillar när det är ordning.