Kreativ kamp mot drogerna

I år var det en nyordning i samband med åttornas fest. Själva showen hölls på Östra skolan, medan det efterföljande discot var på Rinken, nykterhetsrörelsens lokal. Tommy Blomfeldt säger att skolan har misslyckats totalt med åttornas fest och beskriver kvällen så här:  ? Det kom horder med påverkade ungdomar hit. Några riktigt rejält. Det går både längre ner i åldrarna och breder ut sig. Det gör ont i mig. Inte minst att se tjejerna som är kanske 14 år och som blir så stora, som om de vore 34 i stället. Jag vet hur det är att förlora hela sin ungdom ? jag gjorde det själv, säger han. Klassisk historia Tommy Blomfeldts historia är tyvärr klassisk. Den ena drogen ledde till den andra. Till slut var det de riktigt tunga prylarna som gällde. Han tappade alfabetet, kroppen värkte. Kriminaliteten följde som en trogen hund i drogernas spår. Fängelsevistelser. Och i dag önskar han att ingen, ingen, ska gå samma öde till mötes. Han påstår att det finns gott om droger i Jokkmokk. Vad menar du med gott om?  ? Att etablerade missbrukare har lätt att få tag i droger. Det han vill se nu är krafttag som innebär att Jokkmokks kommun satsar ordentligt på barn och ungdomar.  ? Med min erfarenhet ser jag mer. Inte bara hos barnen, utan också hos roten ? nämligen föräldrarna. Allt detta är en del av ett större problem, som har med inlandets situation att göra. Många känner uppgivenhet och ser ingen framtid. Med alkoholen hittar ungdomarna en lösning på sina problem. Den ger dem en illusion. Tommy Blomfeldt sätter saker och ting i relation till varandra. Näringslivssatsningar och småföretagarsträvan i all ära, resonemang om produktion och konkurrenskraft likaså. Men, säger han, man får inte glömma bort barn och ungdomar i allt detta.  ? Det är som om de inte får plats i den satsningen. Men man får inte glömma att de är framtiden, säger han. En rockfestival Inför årets vintermarknad har han själv tillsammans med ungdomarna inom IOGT och UNF bestämt sig för att arrangera en rockfestival. Och eftersom han hittills saknat något för de allra minsta under marknaden jobbar han på att få hit Abellis magiska teater. Men han understryker att det är viktigt att idéerna kommer från ungdomarna själva. Sedan kan de vuxna hjälpa till att genomföra dem. Själv har han erfarenheter från Fryshuset. Just nu skissar han på ett projekt som just går ut på att bygga ett rejält hus, Ursus-hallen, och låta ungdomar fylla det med innehåll. Det handlar om replokaler och studio för att kunna göra musik, om att sända ungdomsradio eller att syssla med smides- och trähantverk. Till var och en av delarna kan ett internationellt samarbete knytas. Med Gambia, med Italien och med Finland. Allt för att länka samman planerna med EU:s ungdomsprogram, Youth.  ? Och allt ska bygga på en känsla av det är ett privilegium att bo här. Det ska bli ett navigationscenter där man får prova på allt möjligt för att kanske hitta något som passar en. På sikt kan vi också tänka oss att bedriva eftervård för vuxna, säger han. För att få kommunen med på banan avtalade han tid för möte med kommunalrådet Sixten Eriks-son. Men han kom inte.  ? När jag fick tag på honom frågade han om det var viktigt. Klart det är, sade jag, annars hade jag inte ringt. Vi bokade en ny tid, men han kom inte då heller. I stället gick jag vägen genom socialnämndens ordförande Jan Palmqvist. Han kunde inte, men i stället kom vice ordföranden Britt Bernhardsson. Hon fick i uppdrag att kontakta Sixten och då, till sist, kom han. Tommy Blomfeldt presenterade sin idé. Han liknar de förtroendevaldas reaktioner med fågelholkar. Ibland har han, säger han, svårt för politiker.  ? Det är aldrig något rakt. De ska komma själva Han uppskattar kostnaden för projektet till ungefär tio miljoner kronor. Menar att det inte är några stora pengar om man ser till vad det kan gagna.  ? Men när jag nämnde summan för politikerna tog det ännu mer stopp. Det enda kommunen behöver göra att gå in med en tredjedel av summan. Man får inte vara blind för det som händer och antalet nollor i summan får inte sätta stopp för att göra något åt det. Ibland funderar han på varför han håller på. Varför han lägger all denna energi på ungdoms- och drogfrågorna. Han kommer alltid fram till att det är av kärlek till ungdomarna.  ? Jag vill inte att de ska gå in i detta jävla, destruktiva träsk. Där kommer många att hamna om inte något görs. Någon kanske slipper det genom att ta bort sig. De som arbetar med ungdomar inom nykterhetsrörelsen har inte någon uppsökande verksamhet. Ungdomarna ska komma av sig själva. Visst säger han, kan det vara ett krux att få dit dem som redan har halkat in i alkohol- och drogträsket.  ? Men vi jobbar mycket med kamratstöd och ibland kan de följa med någon kompis hit. Uppe på Rinken finns också övernattningsrum för de ungdomar som inte vill vistas i sina hem under helgerna. Dygn när hemmen domineras av alkohol och all den tragik som kan följa i dess spår.  ? De ska helt enkelt inte gå hem förrän tidigast på söndag eftermiddag, när det kanske har lugnat ner sig lite. De här rummen används ganska mycket, säger Tommy Blomfeldt. Han är medveten om att nykterhetsrörelsen med sitt krav på helnykterhet begränsar vilka som kan jobba i verksamheten. Däremot tror och hoppas han att den tråkighets- och präktighetsstämpel som rörelsen har dragits med håller på att blekna.  ? I dag är det vi föredettingar som tar över nykterhetsrörelsen. Vi hittar möjligheter för ett öppet sinnelag i ett nyktert och drogfritt liv. Det enda som kan få en att ge upp en sån verksamhet är vuxenvärlden ? aldrig ungdomarna.

Kreativ kamp mot drogerna

Missbruket går längre ner i åldrarna. Narkotikan ökar i kommunen.Tommy Blomfeldt skön-målar inte.Men han har en vision: Att Jokkmokks unga inte förlorar sin ungdom så som han själv gjorde.

Missbruket går längre ner i åldrarna. Narkotikan ökar i kommunen.
Tommy Blomfeldt skön-målar inte.
Men han har en vision: Att Jokkmokks unga inte förlorar sin ungdom så som han själv gjorde.