Justus ? justerad men vid liv

I fredags eftermiddag var sjuårige Justus ute och gick med sin matte Kersti Vikström i närheten av Appo-älven. När det var dags att fara hem sprang Justus ut på isen. Kersti Vikstöm såg en vak i isen och misstänkte att Justus mål var att dricka. Men den förrädiska oktoberisen brast under Justus tassar. I det skumma ljuset såg Kersti Vikström hunden börja trampa vatten. Medan han gjorde förtvivlade försök att ta sig upp såg han sin matte rakt i ögonen.  ? Jag försökte peppa honom, men han kunde inte ta sig upp. Istället började jag slå sönder isen från land för att kunna vada ut, men det var kanske 25 meter och när jag inte kände botten, så vågade jag inte, berättar Kersti Vikström. Tvingades ringa på hjälp I stället försökte hon få upp en ränna i isen genom att kasta ut träd som hon sparkat omkull. Det gick inte och till sist insåg hon att hon måste ringa efter hjälp.  ? Till slut fick jag tag i två personer som kom ut. Den ene var svågern Leif Öhlund. Han berättar att Kersti sade åt honom att ta med sig bössan, ifall de skulle bli tvungna att skjuta Justus i vaken.  ? Det gjorde jag inte. Jag tänkte att antingen drar vi upp honom, eller också drunknar han. Men jag kan ju säga att det gick fort när jag körde dit. Kersti Vikström berättar hur Justus skrek i ren ångest. Ett par gånger sjönk han. När Leif Öhlund kom till platsen hade han varit i vaken i en halvtimme, så det gällde att agera snabbt. Först försökte de sätta en gammal träeka direkt i sjön, men den läckte så mycket att de valde att dra den en bit och sjösätta närmare vaken. Några åror fanns inte, utan Leif fick ta en lång käpp och ömsom slå sönder isen och ömsom paddla.  ? Jag hörde Justus gurgla därute. Och när jag närmade mig blev han rädd och for åt andra hållet. Sjönk under ytan Kersti försökte ropa, men när Leif Öhlund nådde vaken var Justus borta.  ? Då fick jag se reflexselen blänka till. Han hade sjunkit och låg på ungefär en halvmeters djup. Båten var fylld med vatten så när som på en decimeter från relingen. Det gällde för Leif att röra sig försiktigt. När han fick grepp om kroppen slog en reflex till hos hunden, som för övrigt verkade helt livlös.  ? Hans käkar bet fast i min arm som i kramp. Men trots att han bet sig fast trodde jag att han var död. Sedan fick jag bända loss honom. Ilfart till veterinären Under färden in mot land rasade Justus ner under vattnet i båten. Parerande med trädstammen i ena handen lyckades Leif dra upp honom med den andra. Till sist kunde de lägga till och lyfta in Justus i bilen.  ? Då gurglade det till i magen på honom och jag tänkte att han kanske lever ändå, säger Leif Öhlund. Färd i ilfart till veterinären som gav sockerlösning, penicillin och kortison. Så började livstecknen återvända. Snart kunde Justus stå och gå.  ? Men han verkade inte förstå när jag pratade med honom. Han var ganska dålig hela natten, berättar Kersti Vikström. Tre dagar senare framstår allt-ihop som ett mirakel ? allt som märks på Justus är lite hosta.  ? Men numera rastas han kopplad. Kanske för resten av hans liv, säger Kersti Vikström.

Justus ? justerad men vid liv

Gordonsettern Justus var törstig efter promenaden och sprang ut på isen mot vaken. Isen brast under hans tassar och sedan utbröt kaos.Tack vare mattes svåger, Leif Öhlund, lever Justus i dag mot alla odds.

Gordonsettern Justus var törstig efter promenaden och sprang ut på isen mot vaken. Isen brast under hans tassar och sedan utbröt kaos.
Tack vare mattes svåger, Leif Öhlund, lever Justus i dag mot alla odds.