Järnlady bilar från Tyskland

Vid Danielsssons camping några kilometer utanför Jokkmokk, längs väg 97, lyser solen under torsdag eftermiddag. Det lyser även om Marianne Fuhrmann, 87 år gammal från Bremen i Tyskland, som precis anlänt med sin bil. Hon sitter i restaurangen och avnjuter en tunnbrödsrulle med röding.- Jag passerade här för några år sedan och stannade till. Det är det som är så härligt, rätt vad det är finns en skylt där det står välkommen och då svänger jag in. På det viset hamnade jag här. I fjol var jag här fem veckor. Jag gör utflykter, men det här är min bas. Det är så underbart här med vattnet, skogarna och den rena luften. Och utsikten från mitt fönster, om det är riktigt klart ser jag Sarek, säger Marianne Fuhrmann som hyr samma stuga som i fjol.Den pryds numera av en dörrskylt i trä med namnet Marianne Augusta inskrivet, efter henne. Så är hon här för tredje året i följd. Att bila ensam är inga problem. Det är knappt hon blir trött.Gympa för kropp och knopp
-Jag håller mig i form med gymnastik i skogen två gånger i veckan, året om. Det är omöjligt för mig att sitta stilla för länge. Och så spelar jag piano, det är bra för hjärnan. Men i bilen lyssnar jag inte på musik för då börjar man bara drömma, jag koncentrerar mig på vägen i stället. Det finns så mycket att se, många vackra saker som man påminns om. Om jag blir trött tar jag paus och fäller upp vilstolen ute och tar en fika, säger Marianne Augusta som pratar flytande svenska då hennes mamma är född i Sverige.Själv är hon uppväxt i Berlin. Där träffades hennes föräldrar på musikhögskola. Intresset och musikaliteten för klassisk musik har gått i arv.Marianne Augusta som precis avslutat en kurs i franska språket har en lång historia att berätta om. Under krigsåren var hon nygift och arbetade åt Röda korset.-Jag hjälpte flyktingar som skulle resa vidare och arbetade vid ett barnsjukhus på en avdelning för smittsamma sjukdomar. Det var så roligt att gå in till barnen och en bra tid för att hjälpa andra människor men mycket elände med bomber som föll nästan varje natt. Jag ville bli naturforskare men det gick inte under Hitler-tiden.Sprudlande dam
Botanikern Linné var inspirationskälla. Att åka till Linné-dagarna i Kvikkjokk är därför ett givet inslag.- Det är underbart att komma hit. Det är lugn och ro och trevliga människor, allt jag behöver, och ideér om vad jag kan hitta på att göra, säger damen som skaffat många vänner genom åren då hon bilat land och rike runt.Härnäst väntar promenader i skogen, växtfärgning i Vaikijaur och bad om det blir fint väder. Och några besök vid Ájtte fjäll- och samemuseum är ett obligatoriskt inslag.- Det är det finaste museumet jag besökt. Där känner man att själen lever, att allt gjorts med hjärtat. Allt detta och alla tankar känner man då man tittar. Jag kollar alltid efter nya böcker också, säger Marianne Augusta som sprudlar av liv.Som hon förklarar det själv:- Jag har ett gott lynne och är alltid glad. Varje morgon sätter jag på klassisk musik på radion och dansar runt i mina tre rum. Sedan planerar jag dagen, fast det brukar sluta med något annat än det jag tänkt, säger hon och skrattar.