Ida Östlund har ingen syn alls, men är en mer erfaren fjällvandrare än de flesta. Med hjälp av sin ledarhund har hon gjort långa turer och förra året spenderade de 40 dagar i fjällvärlden.
Hon har i flera år drömt om att vandra den 16 mil långa Padjelantaleden i Sveriges största nationalpark Padjelanta, varför hon ansökte om dispens från hundförbudet för sin statligt finansierade ledarhund eftersom det är en förutsättning för att hon ska kunna ta sig fram i vardagen.
"Ledarhunden är undantagna alla generella hundförbud i samhället och jag förutsätter att så även är fallet i nationalparker. Ledarhundar får medtagas på sjukhus, vårdcentraler, livsmedelsbutiker, affärer och så vidare", motiverar Ida Östlund i sin dispensansökan till Länsstyrelsen Norrbotten.
Hon säger att hunden alltid är kopplad och att hon tar fullt ansvar för att den inte gör någon skada för djur eller natur. Hon har även sällskap av vandrare med syn på turen.
– Det är en gul stor labrador som jag haft i snart sex år, vi har stött på renar många gånger och hunden är helt obrydd.
Dispensansökan hanterades av naturvårdshandläggare på länsstyrelsen. Enligt dem är detta ett unikt fall eftersom det enligt deras kännedom aldrig ansökts om att få ta med en ledarhund i nationalpark förut. Berörda samebyar och Padjelanta nationalparks förvaltare, Laponiaförvaltningen, tillfrågades.
Tuorpon sameby godkände ansökan med motiveringen att de tyckte det var viktigt att personer med handikapp ska kunna uppleva området.
Laponiaförvaltningen såg inte heller några problem.
Sirges sameby däremot avslog ansökan, men deras svar har inte registrerats hos länsstyrelsen. Det är oklart exakt vad som gått fel.
Utan kännedom om detta beviljades dispensansökan för ledarhunden.
Med bara några veckor kvar till vandringen har Sirges sameby överklagat dispensen till mark- och miljödomstolen. Samebyn anser att det är olämpligt att det finns en hund i området eftersom renhjord kommer vara samlad kring en sträcka inför kalvmärkningen.
"Samebyn vill under inga omständigheter riskera störningar i området av till exempel främmande hundar i ett för renskötselns mest intensiva och arbetsamma perioder där kalvar ska märkas. En störning under denna tid av en hund på fel plats, även fast det är efter en vandringsled, kan leda till stora konsekvenser. Som leder till merarbete och kostnader för samebyn", skriver Sirges ordförande Mikael Kuhmunen.
Samebyn vill inte stoppa vandringen helt, utan att dispensen ändras till att inte gälla den norra halvan av vandringsleden. Samebyn ser hellre att vandraren exempelvis tar helikopter till Staloluokta och vandrar till Kvikkjokk.
Ida Östlund, hon mör i kroppen efter fem dagars vandring i Sylarna, överraskas av överklagan. För henne finns inte flygning på världskartan.
– Jag vill gå hela leden. Det kostar pengar och rent miljömässigt vägrar jag flyga för att vandra.
Dispensen är beviljad mellan 9 och 21 juli, så överklagan blir nu ett stressmoment tätt inpå.
– All respekt för att renar inte ska störas, men jag förstår inte hur en kopplad hund, obrydd renar, stör mer än en vanlig vandrare. Jag kan inte heller skjuta på resan tills renarna är borta, så här tätt inpå. Vi har ju tagit semester och bokat resor.