Kuriren har berättat om de två fyndigheterna som Beowulf Mining prospekterat fram utanför Jokkmokk, Kallak norra och södra. De två betraktas som Skandinaviens största obearbetade fyndigheter och är mycket lovande.
Jubelropen har därför skallat i ett par dagar i den av utflyttning hårt ansatta Jokkmokks kommun. Anna Hövenmark grips dock inte av yran.
- Jag förstår mycket väl att man pratar om arbetstillfällen, för det gör man hela tiden i vår kommun. Men om man ser på utvecklingen i Gällivare och Kiruna vet jag inte om det är så mycket att sträva efter.
- De minskar ju ändå i befolkning.
Hon är egentligen inte så mycket emot en enda järnmalmsgruva. Tankarna går i stället 15-20 år framåt. Vad händer när den gruvan är slut? För hon tror inte att gruvintresset stannar vid Kallak.
- Nej, inte när man väl har börjat gräva i vår kommun. Vi har massor av uran här och otroligt mycket malm finns upp mot Laponia och det området.
Anna Hövenmark menar att Jokkmokk har något som snart är en bristvara: Orörd natur.
Vill satsa på annat än malm
- Vi har redan börjat med saker som där för oss framåt, exempelvis vinterkonferensen. Saker som bygger på helt andra värden än malm och som jag hellre satsar på.
Man kan ju fråga sig om en liten fattig inlandskommun har råd att säga nej?
- Ja, det är ju detta som är så otäckt. Visst, jag förstår politiker som säger "jippi, här har vi jobb i 20 år". Men det sade vi om vattenkraften också. Var står vi med den i dag?
Lärande
Lär av vad som har hänt tidigare, manar Anna Hövenmark.
- Därför känns det som att vi kanske är på väg att göra samma tabbe igen.
När Sourvadammarna byggdes naggades nationalparkstanken i kanten.
- Det talas om riksintressen. Mitt bekymmer blir då vilket riksintresse som om 20 år står över nationalparkerna. Vi har dessutom fem samebyar i kommunen som redan är hårt trängda i fråga om renbete. Och då kan det bli diskussion om hur urfolk värderas mot de här riksintressena.
- Jag säger alltså inte hurra per automatik, avslutar Anna Hövenmark.