Det har gått nästan 40 år sedan Reidun Fagerström och hennes familj lämnade Murjek och flyttade till Tynningö i Stockholms skärgård där de senare drev en lanthandel. Men kärleken till uppväxtorten försvann aldrig. Familjen har regelbundet återvänt för besök.
Men nu blev längtan för stor och flyttlasset gick tidigare i år tillbaka till Murjek.
– Det har alltid funnits kvar i tankarna att man skulle återvända. Jag har alltid gillat Murjek, det är något gemytligt med byn som inte finns någon annanstans, säger Reidun Fagerström.
Hon har sedan ett par veckor tillbaka tagit över stationskiosken i Murjek. Men trots namnet så är det mer än bara en kiosk – det är som en slags schweizisk armékniv av samhällsservice för byn.
– All byns och grannbyars post hämtas ut i våra boxar, vi är bussgodsterminal, vi har kiosk med lite basvaror, vi är väntsal för tågresenärer och vi håller på att få igång apotek så att man kan hämta ut mediciner, säger hon.
– Vi är lite allt möjligt och vissa tjänster kanske bara nyttjas av två personer. Men det är viktigt att fånga upp alla, det är därför vi finns.
Till sin hjälp har hon sin mamma Yvonne och pappa Lars. Föräldrarna kom ursprungligen till Murjek på 1970-talet och blev snabbt förälskade i byn. Innan de flyttade söderut, 1981, drev de mekanisk verkstad med smidesinriktning i byn.
Men trots att familjen varit bosatt på en ö utanför Stockholm så har de genom alla år regelbundet besökt sin stuga i Murjek.
– För 21 år sedan så jobbade jag en kort period precis i det här huset. Då var det också post, kiosk, resebyrå och lite annat. Det har funnits väldigt länge och är en väldigt viktig punkt för byns överlevnad, säger Reidun Fagerström.
De senaste 25 åren har stationskiosken drivits av bybor i det så kallade Projekt Murjek, men i augusti tidigare i år fattades beslut att lägga ner.
– Det var väldigt hastigt. Jag fick frågan om jag ville ta över och jag tackade snabbt ja. De var väldigt snälla som skänkte mycket inventarier för att underlätta övergången.
Var det ett svårt beslut?
– Nej, det var det inte. Tidigare var det en riktig eldsjäl vid namn Monica Sundström som höll i trådarna här. Tyvärr gick hon bort för sex år sedan. Hon gjorde alltid alltför att hjälpa människorna här i byn, jag hoppas fortsätta med det i hennes anda så att Murjek kan finnas kvar, säger Reidun Fagerström.