Höll löfte att cykla - från Skåne!

Den sista etappen om sex mil från Kåbdalis avklarades på fyra timmar under måndagen. Leif Johansson har sedan starten i Åstorp den 17 maj blivit en rutinerad cyklist. Redan på förmiddagen gled han in i Jokkmokk, 47 år efter flytten till Skåne.
- Det var en fantastisk känsla att komma hit, det var med tårar i ögonen. Jag har alltid sagt att då jag blir pensionär ska jag cykla hem. Nu är jag här. Storspoven väckte mig tidigt i morse och göken har varit med hela tiden. Det har varit vindstilla och så vackert längs vägen, säger Leif Johansson som fått ett rykande färskt polcirkelcertifikat vid turistbyrån.

Ingen mjölksyra
Någon mjölksyra i benen är det inte tal om. Däremot skulle han inte tacka nej till lite massage. Efter 174 mil på cykel längs
E 4 och mindre inlandsvägar via Sundsvall och Lycksele är det inte konstigt om kroppen blivit en aning mörbultad. Men efter att tältet slagits upp på Notuddens campingplats var han redo för en dagstur till Harsprånget samma dag, kring sex mil tur och retur.
- Det blir en nostalgitripp. Min pappa har jobbat där en gång i tiden, på linjen åt Norrbottens kraftverk som han själv sa. Vattenfall fick man inte säga, det var skillnad. Jag ska vara här ett par dagar innan jag drar till Vuollerim och hälsar på släktingar som finns kvar. Pappa och farfar var därifrån, säger Leif Johansson som får pension till hösten.
För att kunna genomföra cykelturen tog han ledigt två månader extra från arbetet som arkivarie, eller knappolog som han själv kallar det, i Åstorp kommun.

Knappolog
- En pedantisk systematisering av värdelös fakta som knappas in, säger han.
Arbetet fick honom att lämna länet för att jobba i Skåne år 1960. Då hade han bott bland annat i Kåbdalis, Vuollerim, Harsprånget, Porjus och Bredåker. I Skåne bildade han familj och blev kvar.
För två år sedan började cykelträningen. Kring 350 mil har avklarats i träningspassen inför den nästan 200 mil långa cykeltrippen som gått strålande utan den minsta lilla punktering. För det mesta har det varit lugnt och stilla efter vägen.
- Jag såg färsk björnspillning utanför Glommersträsk och fick fortsätta till Lycksele innan jag slog upp tältet.
Det bästa har varit ensamheten, att få låta livet gå i revy på något sätt. Det blir många tankar då man ligger ensam i ett tält och bara hör på radion ibland. Det har varit så lugnt så jag vet inte om det blivit något världskrig ens, säger Leif
Johansson.

Hjärtat i norr
Det han spontant saknar vid ett första intryck i sin gamla hemkommun är den uppstoppade björnen som förr varit en obligatoriskt sommarinslag på en av trottoarerna. Visst märks det också att orten har minskat i invånarantal, många butiker och kaféer finns inte längre kvar. Riktig mat hägrar.
- Det har blivit mycket makaroner på Trangiaköket. Jag har köpt rökt sik och renkött efter vägen, sådant väcker minnen. Nu ska jag hälsa på alla kusiner innan jag kommer till Luleå där jag stannar hos min syster ett par dagar. Jag räknar med att ha gjort 200 mil då jag sätter mig på planet och åker hem med packningen, säger Leif Johansson, knappolog som trampar vidare - med hjärtat i norr.