Henrik Blind (MP) i Jokkmokk är uttalad motståndare till en gruva i Kallak. Han tycker inte processen för att få svar om ett så kallat bearbetningstillstånd för gruvbrytning ska gå snabbare, för att det handlar om komplexa frågor med många olika aspekter och perspektiv.
– Jag tror nog att hela tanken med den svenska statsapparaten är att det ska finnas en tröghet så att alla intressenter och parter som kan beröras av planerna, men också de som inte kan tala för sig: vår natur, våra växter och djurs perspektiv, vägs samman till det bästa beslutet, säger han.
Henrik Blind säger att det "största övergreppet är att inte ens få bli hörd" och att stängda processer leder till protester. Det är nu hög tid att Sverige tar tag i frågan om urfolksrätten – och lever upp till den.
– I min värld går mänskliga rättigheter alltid före ekonomiska intressen. Det ska vara grunden för lagstiftningen, framför allt när det handlar om ett urfolk, en minoritet, som har svårt att få sin röst hörd. Då är det ännu viktigare att ha en lag som ser till att det finns en jämbördighet mellan parterna.
Han håller dock med om att lagarna inte är skrivna i sten måste följa med i tiden. Man måste kunna komma till avslut, helst utan att konflikter tröskas i domstolar i åratal eller skyfflas mellan bord på olika myndigheter.
– Nej, det är klart att ingen vinner på ett system där det är oklart. Ta Gállok till exempel, vi är snart inte på det tionde året av att det bollats fram och tillbaka mellan myndigheter. Man kan tycka vad man vill, men ändå sipprar allt på något sätt ner till lokalsamhället där gruvan ska vara, där både vi som inte vill ha en gruva och de som vill ha en gruva lever som i ett vakuum, säger Henrik Blind.
Hur är det?
– Som att hela tiden leva med en rädsla för att det kan komma ett beslut som omöjliggör sättet vi lever på idag. Oavsett om man lever av renskötsel eller är en lokalbo som plockar bär eller jagar älg så lever man under lika stor osäkerhet. Ska man var riktigt dramatisk så undrar man om det är sista året man kan vandra i markerna.
Han tar den lilla byn Björkholmen som exempel.
– Blir det en gruva har man den nästan på sin gräsmatta. Där lever man med vissheten varje dag att byavägen kan bli något helt annat, och hur fisket i sjön kommer att påverkas. Platsen berättar historien om dig själv och ditt ursprung, det handlar inte bara om samisk bakgrund utan marken är en del av allas identitet.
Renskötseln är förstås en stor del av den samiska kulturen, men Henrik Blind poängterar att den är mycket mer än så.
– Renskötseln är kärnan, men det handlar också om marker som varit bebodda av vårt folk under lång tid och som också är ett landskap av levande kultur, jakt och fiske.
Men finns det inte plats för fler gruvor också?
– Alla saker som händer runtom i det samiska området och som leder till protester tror jag visar vad vi redan vet, att jorden tar slut någongång. Det kanske är så att vi börjar närma oss den punkten.
Det är inte bara gruvor som är problemet. Sapmis renskötare ställs inför en mix av vattenkraftverksdammar som följts av enorma vindkraftsparker och kraftledningar, i tillägg till skogsavverkning och klimatförändringar som försämrar renarnas livsvillkor.
– Allt sammantaget är det ett väldigt sargat landskap.
Girjasdomen och dess efterdyningar är intressant eftersom det blottat behovet av att staten på allvar tar i frågan om de samiska rättigheterna, tycker Blind. Nu ställs de i direkt konflikt med ett uttalat behov från industrin, av metaller som ses som nödvändiga för att bygga batterier i den "gröna omställningen". Men hur grön är den egentligen?
– Jag tänker att det i grunden handlar om frågan om vi ska leva på det sätt som vi har gjort de senaste hundra åren, i ett slit-och-släng-samhälle där man hela tiden ska utvinna mer av jordens resurser. Jag tycker att man måste fråga sig vad priset blir för naturen, djuren och alla de som lever i mellanrummet. Som beslutsfattare i politiken måste man ha tungan rätt i mun och förstå helheten med skogen, renarna och de vindpinade fjällen där vindsnurrorna ska stå, allt hänger ihop och ska lämnas vidare till nästa generation, säger Henrik Blind.