När marknadsgeneralen berättar om hur det var på 1980-talet kan hon inte låta bli att skratta. På den tiden var marknadskontoret en liten kur som ställdes upp på taxiparkeringen. Mottagningsdesken var en och en halvmeter bred och utanför kuren kunde de stå en kö med 30-40 knallar som inte fått någon marknadsplats. Turistbyrån brukade vara stängd på grund av personalbrist dessa dagar.
– Till kuren kopplade vi ett telefonabonnemang som bara fanns under marknaden, berättar Birgitta Nilsson.
30 år senare har analogt blivit digitalt och det mesta har förändrats. Utom arbetsbelastningen. Den kan fortfarande vara tuff. Fakturor, listor, material och bekräftelser ska skickas ut. Miljökontoret och skatteverket ska ha sitt. Media ringer med frågor, ända från Singapore där nio journalister packar sina väskor. Allt jobb kring årets knallar är dock i princip helt klart.
– Man gör en massa saker som ingen har en aning om att man gör. Sedan kommer det hela tiden frågor och problem som ska lösas under resans gång, säger Birgitta Nilsson.
Ibland upplever hon att hon är för lugn och då blir hon stresssad. På marknadens första dag klockan 10.00 brukar ett lugn infinna sig.
– Även om man får göra blixtutryckningar så brukar allting vara på plats då.
Hur känns det första dagen efter marknaden?
– (Skratt) Då är det som att luften går ur en. Man blir lite som en trasa. Det kan ta ganska lång tid innan man är sig själv igen.
Årets marknad genomförs 4-6 februari.