Det kan verka dåraktigt att tända eld på skogen samtidigt som det råder värmebölja. Men nej, de är inte destruktivt lagda i Jokkmokks allmänning utan det handlar om en naturvårdsbränning som ska främja vissa arter.
Och det finns en vetenskap bakom att elda skog på ett någorlunda säkert sätt. Åsa Fjällborg skötte planeringen.
– Det är noga planerat och även om det kan se kaosartat ut så finns det mycket tankar bakom det vi gör. Vi börjar på öns topp och tänker på åt vilket håll det blåser. Sedan jobbar vi oss nedåt och mot vinden så att det alltid brinner mot det som redan brunnit, säger Christian Rimpi.
Platsen är en åtta hektar stor ö som ligger mitt i en sjö, med ett hundratal meter till närmaste fastland.
– Det är svårt att hitta en perfektare plats för att göra det här, men samtidigt är eld oberäkneligt. Det kan flyga någon smitare och landa i torrmyrarna på andra sidan, man vet aldrig. Därför har vi båt som patrullerar runt ön och spanare som står på fastlandet, säger Rimpi.
Bränningen har föregåtts av en ansökan hos räddningstjänsten och brandflyget är informerat.
Allmänningen gör det här för att jobba mot kraven för att kunna kalla sig PEFC-certifierade för hållbart skogsbruk. Då ska en viss procent av mängden avverkad skog brännas.
De är totalt uppemot tio personer som hjälps åt under dagen. Ingen rör sig någonsin ensam för att inte tumma på säkerheten.
– Nu har det brunnit ganska bra här uppe, så nu går vi ner en bit och drar en ny linje som får brinna, säger Rimpi till de övriga och skrider sedan till verket.
I den vattenkannaliknande behållaren finns en bensin- och dieselblandning, och i promenadtempo hålls lågan mot träd, kvistar och ris som ser ut att brinna.
– Det brann faktiskt lite sämre än väntat, trots värmen. Det finns ändå en hel del fukt kvar i vegetationen, framförallt i blåbärsriset. Det styr hur snabbt elden sprider sig vidare, säger Leif Larsson.
Elden sprids för det mesta ganska sakta genom markvegetationen, men då och då når lågorna döda uttorkade träd varpå det sprakar till ordentligt och på bara ett par sekunder brinner det hela vägen upp till trädtoppen.
– Det kallas en fackla och det blir en riktig påminnelse att inse faran som finns. Träden runtomkring bara svajar av vindarna som skapas av värmen, säger Leif Larsson.
Det här är blott andra skogsbränningen som Jokkmokks allmänningen gör. Den första var 2018, samma sommar som senare kommit att kallas den stora skogsbrandssommaren i kommunen.
– Det var lite olycklig tajming och räddningstjänsten var väldigt på sin vakt efter alla bränder. Det blev lite misskommunikation så vi hade brandflyget över oss direkt när vi började. Men själva bränningen gick som planerat, säger Per Söderberg.
– Det är inte sällan torka, stor brandrisk och eldningsförbud när naturvårdbränningar sker. Annars är det för blött i naturen och det går inte få elden att sprida sig. Skogsbränder är egentligen naturligt och något som alltid har skett, de behövs, säger Christian Rimpi.
Även den här gången gick allt som planerat. På eftermiddagen hade väderprognosen lovat regn och precis när skogsbrännarna höll på att avveckla så dök stortskuren upp.