Niklas Spik tillhör samebyn Jåhkågasska-Tjelttes, som brukar ha sina renar bland annat i Kallakområdet.
– Björkholmen är framför allt ett viktigt område under hösten och förvintern. Renen kräver då ett varierat bete och kan trampa över stora arealer innan snön kommer i december.
Det var under våren 2013, som motståndet växte mot det brittiska företaget Beowulfs Minings provborrningar. Det utmynnade till flera regelrätta sammanstötningar mellan demonstranter och polis.
– Jag var uppe i fjällen när allt det där bröt ut, minns Niklas Spik. Men så fort jag flugit ned till Jokkmokk sökte jag mig till Kallak för att bilda mig en egen uppfattning. Ganska snart var jag och demonstranterna goda vänner och jag tillbringade ett par timmar där varje dag.
Niklas Spik blev en av talesmännen för motståndet mot gruvexpansionen inom Sampi. Han var också en av dem som tog initiativ till höstens demonstration i Stockholm den 26 oktober.
Vad kommer du minnas mest från året?
– Demonstationen i Kallak och vad små människor kan åstadkomma. Det började med att några satte sig på en väg tills att det blev en fråga för EU. Säger man Kallak i dag, då vet till och med folk i Stockholm att det handlar om den lilla platsen utanför Jokkmokk.
Kampen är inte över. Niklas Spik tror att provborrningarna kan återupptas redan i vinter.
– Det skulle inte förvåna mig, men då kommer de att möta ännu mer motstånd för det finns ingen acceptans för gruvbrytning. Det handlar om den framtida existensen för rennäringen.
Hur reagerade du över att bli nominerad till Årets Norrbottning 2013?
– Det känns lite konstigt. Nog är det kul, men man tycker att typ Chris Abbott borde ha blivit det i stället.