– Jo, jag är från Växjö... och jag älskar Jokkmokk. Det är egentligen inte så mycket mer att säga.
Två timmar senare har Niclas Svensson bevisat motsatsen. Då har vi varit på en resa som passerat Grimslöv, Kungälv och Namibia. Bland annat.
Vi möts i det som Jokkmokksborna kallar "poliskorsningen". Här i rondellen har Niclas Svensson under många år skapat allehanda verk som väckt tankar, varit vackra, spännande, kuliga – men aldrig desamma.
– Jag ser ingen mening med att upprepa. Det tar bort glädjen och utvecklingen. Så vill jag inte att det ska vara. Jag skulle absolut vara missnöjd då.
Jokkmokksborna, som passerande, har fascinerats av hans fantasi och handverk. I år ligger där en gubbe, på en soffa med sin hund i fotänden.
En Kronblom?
Nja, jag tänkte inte direkt på honom utan mer på att de här sista åren inneburit en massa ofrivillig vila i hemmen. Men hunden måste ju alltid ut.
Är det inte svårt att skulptera i snö och att hitta på?
– Snö är sprött och går lätt sönder. Men det är ungefär samma känsla som med lera. Sedan behöver jag inte vara så bildtrogen i snö. Du ser den här gubben har inga proportioner som stämmer egentligen. Det blir nästan en typ av karikatyr.
Som sagt, Niclas Svensson har alltid nya infall på rulle i huvudet. Ett år stod det ett G och en lysande röd plopp i rondellen – som då blivit g-punkten. En rebus-rondell. Egentligen väldigt långt ifrån hur allting började. Med de döda djuren.
– Jag var 12 år och gick förbi en konservators fönster. Jag kände direkt att det där vill jag göra, så jag gick in och frågade om pryo. Efter mina två veckor fick jag komma tillbaka och hjälpa till.
– Jag blev helt uppslukad av upptäckten att det gick att förvandla något dött till att se så levande ut. Efter nian fortsatte jag som lärling och efter tre år var jag klar och egen. Jag läste jag anatomi på Grimslövs folkhögskola och efter det lyfte mina arbeten till en helt annan nivå.
Det är nu som Niclas för första gången blickar norrut. Mot Jokkmokk och Àjtte.
– En annons. Det fanns ett vikariat så jag sökte. Jag sökte till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm samtidigt men tänkte att det stora, fina alltid står kvar. Jag valde Jokkmokk och det har jag aldrig ångrat.
Vikariatet på sex månader tog dock slut och en ny annons fångade Niclas Svenssons öga.
– Det blev Namibia, ett år efter självständighetsförklaringen. Det var annorlunda. Inte minst fick jag uppleva apartheid på nära håll. Jag blev kvar i fyra månader. Då ramlade det in ett fax från museichefen på Àjtte med en fråga om att komma tillbaka.
Niclas Svensson berättar med värme och övertygelse. Men eftertänksamt. Det är inga stora åthävor. Det är inte hans person.
Vi åker till Återvinningscentralen där han gör verklighet av sina idéer. Kaffeautomaten får jobba lite. Här fortsätter berättelsen med framgången i VM för uppstoppade djur 1995. Om bronspengen.
– Ett oerhört genomslag. Det var press, radio och tv hela tiden. Det var omtumlande men även ett bevis på att jag hade lärt mig bra. Det var många fåglar som visades upp där. Men... jag kände att jag ville tillbaka till skolvärlden. Det blev Kungälv där det fanns en visskola.
Niclas beskriver musiken, om det speciella i att studera och analysera texter, att spela luta, 1700-tals musik. Djup, svensk tradition. Om spelningar och de plötsliga tankarna på framtiden.
– Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.
Då lockade Jokkmokk igen. På vinst och förlust.
– Jag jobbade åt kyrkan när gatukontoret behövde anställa. Jag blev placerad på va men skulle även göra snöskulpturer. Albert Falk hade börjat, jag fick fortsätta och det är på den vägen jag är. Inte alls konstigt. Det här har utvecklats till en fantastisk plats. Här kan jag dessutom ta tillvara gammalt och ge det liv, miljötänk. Det blir dessutom billigt.
Det var så den orange gorillan kom till..?
– Jo, det var gammal armering och lite annat. Vi var trötta på allt hundbajs så då blev det en gorilla, det var lite skoj.
Vad har du närmast på gång?
– Jag ska gjuta bronsplattor med texter som ska sitta efter Berggatan som verkligen behöver mer liv. Det är hemligt vilka texter det blir ännu. Det handlar om upphovsrätt.
Kommer du att stanna i Jokkmokk för gott nu?
– Om jag säger att miljön här i kafferummet inte är världens bästa – men att jag har världens absolut bästa jobb. Är det ett bra svar?