Vad hände för fyra år sedan?
– Jag hade svårt att andas och kände mig allmänt dålig men jag åkte till jobbet och stod i köket till klockan 23. Jag hyperventilerade, försökte äta lite soppa men det var omöjligt. Jag sökte mig till vården där det konstaterades att jag hade förhöjda sockervärden, jag har en konstaterad diabetes, men de skickade i vilket fall som helst hem mig. Läkare över telefon bedömde mina symptom som panikångest. Jag skulle andas i en påse men det var helt meningslöst.
Vad hände sedan?
– Jag blev sämre och sämre. Åkte in igen, fick med mig lugnande medicin hem men började bara kräkas, kunde inte sova och hade vansinnigt ont i ryggen. Jag frös om händer och fötter och låg med yllesockor och extra filt i sängen. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Benen bar mig till slut inte så vi åkte ner igen och då tog en sköterska emot mig som mätte blodsockret och gav mig insulin. Senare kom en läkare som larmade Gällivare och det blev helikoptertransport. Jag minns ingenting förrän jag vaknade upp ett dygn senare på intensiven. Då fick jag veta att jag hade haft 35 grader i kroppstemperatur och var i ketoacidos när jag kom in, då var döden nära.
Hur ser du på allt som hände i dag?
– Det slutade ju lyckligt men det är klart jag har tänkt mycket på hur vår sjukvård kan fungera ibland. Jag ska väl erkänna att jag kanske inte är någon "enkel" patient att ta hand om men att bli misstrodd och misstänkliggjord var nog det värsta. Nu blev det en Lex Maria-anmälan men det tänker jag inte så mycket på i dag. Men då hade jag dödsångest och mådde psykiskt väldigt dåligt.
Du drabbades av följdeffekter?
– Jo, jag har haft alla möjliga, konstiga symptom. Ryggen har domnat bort delvis, slemhinnorna och huden har helt torkat ut så jag fick svårt att få ner maten. Jag ville äta men det var så plågsamt. Det tog helt stopp i magen där jag även haft onaturlig vätska. Jag fick konstiga, ömma bulor över hela kroppen, lymfkörtlarna svullnade upp. Det svåraste har nog varit tröttheten, jag har knappt orkat ur sängen vissa dagar.
Hur orkade du med din situation?
– Som jag sa förut så kanske jag inte har varit världens enklaste patient. Men det sätter sig djupt att inte bli tagen på allvar. Jag tjänar absolut ingenting på att försöka ljuga mig fram. Som egen företagare måste jag alltid gå till jobbet, det är för kostsamt att vara sjukskriven. Pandemin gjorde det inte lättare men den här sommaren blev räddningen. Jag har fantastisk personal och helt fantastiska föräldrar som hjälpt mig oerhört mycket, utan dem hade det aldrig gått.
Har du fortfarande besvär?
– Ibland i vissa miljöer kan det vara lite jobbigt, om ventilationen i restaurangen stängs av, exempelvis. Jag kom till insikt efter en tid i fjällen då mina besvär försvann. Det kanske är miljön jag vistas i och kanske någonting jag andas in som ställer till det. Det var också allergi, mögelsporer fanns i en närståendes hus. Jag tog bort parfymer, disk- och tvättmedel och allt annat med stark doft. Då blev det bättre. Jag är övertygad om att allt som följt efter har med ett nedsatt immunförsvar att göra. Kroppen sa helt enkelt ifrån.
Hur har allt förändrat ditt liv?
– Massor. Jag har rannsakat mig själv. Har du varit med om svåra saker i livet blir det lättare att förstå andra. Jag känner mig starkare. Jag har gjort dåliga val och tagit beslut som drabbat andra och mina relationer. Jag har bett om ursäkt, även om det varit svårt. Jag har blivit mer ödmjuk. Jag har två barn och ett företag. Jag älskar mina barn och är oerhört, oerhört tacksam att de finns med mig.
Har du förändrat synen på dig själv?
– Jag har fått ändra mitt sätt att tänka. Vi kan aldrig förändra oss om vi inte börjar med att ändra hur vi tänker. Jag jobbar med att förstå mina känslor och tankar, alla sinnen. Jag försöker kontrollera huvudet och jag förstår att jag inte är mina tankar.
Vad vill du säga till andra i liknande situation?
– Att tänka på att ofta sitter den enda fiende vi har i vårt eget huvud. Försök omge dig med personer som ger energi, inte de som bara tar.
Hur mår du i dag?
– Jättebra. Lyckan är att ha ett jobb som jag är passionerad för, att få serva andra. Jag är inte helt där, men på god väg, att hitta mig själv och finna ett inre lugn.