Glädjefnatt för första björnen

Efter flera dagars björnjakt i trakterna kring Ultevis var Nadja Åstot, 27 år, och den två år yngre brodern Nils Åstot nära att ge upp. Men i lördags begav de sig till Kuorpak för ett nytt försök då de tidigare sett björn i området.
- Vi gick några kilometer öster om Kuorpak tidigt på söndagsmorgonen och satt och spanade hela dagen utan att se något, säger Nadja Åstot.
Men sent under eftemiddagen fick Nils Åstot syn på en björnhanne i kikaren, fem kilometer därifrån på fjället Teune.

Sprang och smög
- Vi hade sagt att det var min tur att få skjuta björn så jag sprang för allt vad jag var värd, det tog en timme att komma fram. När jag kom närmare trädgränsen fick jag börja smyga. Nils berättade vad som hände via komradion och när jag kommit fram till platsen såg han inte björnen längre, säger Nadja Åstot som tidigare varit med då brodern skjutit en björn.
Nadja Åstot satte sig på åsen och väntade, beredd med bössan och iklädd kamouflagekläder. Hon behövde bara vänta en liten stund.
- Sedan hörde jag något i skogen men jag visste inte vad det var. Då kom björnen fram nedanför kullen under mig, jag lade mig ner för att få bättre stöd och sköt den i halsen och så dog den. Jag har väntat länge på att få skjuta björn. Jag var helt lugn och fokuserad på att det skulle gå vägen, det var ett lustigt sinnestillstånd. Det var min björn. Efteråt fick jag glädjefnatt och visste inte om jag skulle skrika, skratta eller gråta, säger Nadja Åstot.

Gå inte nära
Men rädd var hon inte. Brodern var desto mer orolig då hon via radion meddelade att björnen var död. Han förmanade henne att inte närma sig björnen utan vapen förrän det var helt klart att den inte skadskjutits. När han tidigare ropat i komradion kunde hon inte svara eftersom björnen närmade sig i skotthåll.
- Jag smög fram till björnen med geväret i ena handen och en sten i den andra och kände mig jättefjantig. Men den var stendöd, säger Nadja Åstot.
Telefonen gick varm hem till föräldrarna. Fadern Lennart Åstot är en van björnjägare som har tagit med sina barn på jakt ända sedan barnsben. Nadja Åstot, som också jagar älg och ripa, har väntat på sin björnfångst ända sedan 15 års ålder.

Stjärnklart
- Att skjuta en björn är en speciell känsla. Det var en kanonkväll med norrsken och alldeles stjärnklart, helt suveränt där vi sov under bar himmel. Det är en mäktig känsla som nog inte går att beskriva, säger Nadja Åstot.
Att björnen fälldes i det renbetsområde familjen använder höjer glädjen lite extra. Kring 70 kilo björnkött är redan sålt. Om skinnet ska behållas eller inte har björnjägaren Nadja Åstot inte ännu bestämt.