Efter några dagar hemma i Nybro efter resan som volontär för OperationAID i Ukraina så har Dan Gustafsson samlat tankarna. Efter att ha mött 1000-tals flyktingar från kriget i Ukraina vid gränsen till Polen berättar han stillsamt om sina upplevelser. Intrycken är många, känslorna starka och minnesbilderna tydliga.
– Det är klart att du påverkas på många olika sätt. Att träffa alla dessa människor som inte har annat än kläderna på kroppen, som har lämnat allt i ett meningslöst krig. Det gör en ödmjuk, inte minst. Det är tungt att se deras vanmakt och förtvivlan. Samtidigt visar de på en otrolig styrka. Men att komma från trygga Sverige till detta är naturligtvis omskakande. Det ger perspektiv.
Dan Gustafsson lämnade Vuollerim 2001 när sonen Stefan ringde från Nybro och berättade att det fanns en tjänst ledig på brandförsvaret, där han jobbade. En vecka senare var flytten att faktum. Sedan en tid är Gustafsson pensionär men har svårt att hålla sig helt i stillhet. Det blir en hel del golf och när möjligheten att göra en insats för de ukrainska flyktingarna på plats dök upp var det också snabba svängar.
– Det ringde på onsdag och på måndag var jag på plats i Przemsl som ligger i Polen med Lviv som närmaste stad på ukrainska sidan. Lägret drivs av olika mindre organisationer från olika länder. I min grupp där vi blev nio personer fanns en kille från USA, en fransman och ett ungt par från Kanada, som båda hade lugna kontorsjobb. Lite annat med att tillbringa åtskilliga timmar med att sortera alla förnödenheter, kläder och annat som kom in och som vi sedan körde ut. Prio låg på mat, barnmat och mediciner men från dag till dag kunde även hygienartiklar också ingå, berättar Dan Gustafsson och påpekar att du som volontär inte har någon ekonomisk ersättning.
– De håller med mat och husrum plus diesel till de tre bilar som hela tiden rullar över gränsen till Ukraina och till olika förråd i Polen för att hämta förnödenheter. I övrigt betalar vi själva.
Reglerade arbetstider var inte direkt aktuellt?
– Nej. Det blev riktigt långa och slitsamma dagar. Vi körde nog på 18–20 timmar varje dag. Men det var värt varenda minut. Det är många som ser oss som, och kallar oss, hjältar. Men jag ser oss inte så. Vi är bara medmänniskor, konstaterar Dan Gustafsson.
Tänker du åka tillbaka?
– Jag har redan bokat upp mig för en ny resa i augusti.