En storm utan dess like slog till mot Karatsområdet i Jokkmokks kommun år 1897 och det uppskattas att omkring en miljon träd blåstes omkull. Timret skulle tas reda på och ett intensivt arbete inleddes för att möjliggöra storskalig flottning längs Pärlälven ner till industrierna.
Det sprängdes, grävdes, stora vallar byggdes upp och biflöden täpptes till. Allt för att vattenståndet skulle höjas och timret skulle flyta på så problemfritt som möjligt.
På 1960-talet upphörde flottningen i Pärlälven och ersattes av lastbilstransporter men fiskar, blötdjur och växter är än i dag lidande av exploateringen som genomfördes för att underlätta flottningen.
Därför håller länsstyrelsen i Norrbotten på med ett projekt som ska återställa den naturliga miljön.
– På grund av flottningen ville man räta ut älven för att få ett jämnt och kraftigt flöde. Det i kombination av att timret rent ut sagt hamrat ner stenar och packat till en platt botten försvårar för djurlivet. Fiskar behöver dynamik för att leva, med varierande vattenströmmar, olika djup och grusbotten för att leka. De kraftiga strömmarna har i princip spolat bort allt grus så det är rena guldfyndet när vi träffar på det, säger Amanda Ögren.
Amanda Ögren är en av fyra arbetsledare som just nu finns längs Pärlälven i restaureringsprojektet. Var och en bildar de ett ovanligt radarpar mellan biolog och grävmaskinist.
– Samarbetet går jättebra och Robert Sandström är en så pass skicklig maskinist så det blir väldigt fint. Grejen är bara den att naturen sällan har jämna nivåer och raka linjer så man ser nästan hur han grimaserar när jag ber honom kaosa till det med skopan som sista touch. Men naturen ska vara kaos, säger hon.
Restaureringen är en del i det internationella samarbetsprojektet EMRA är finansierat av EU. Finland och Sverige går hand i hand och delar av Lule- och Kemi älv ska återställas.
På plats vid Pärlälven finns även Linda Johansson från länsstyrelsen i Norrbotten och hon har övergripande ansvar och är projektledare i Sverige.
– Vi ligger lite före Finland då de ännu inte har hunnit sätta spaden i jorden, men vi för dialog och lär oss av varandra för att det ska bli så bra som möjligt. Det är mycket planering bakom arbetet. Vissa stenvallar kommer exempelvis lämnas kvar av kulturhistoriska skäl efter en del diskussioner, säger hon.
För Amanda Ögren, som numer bor i Luleå, så är fältarbetet vid Pärlälven lite av en resa till sina rötter. Hon är född och uppvuxen i Jokkmokk, och dessutom har hennes släkt ett gammalt hemman i Piertinjaure som ligger bara ett par kilometer längre ner längs älven.
– Det är nog inte omöjligt att någon gammal släkting har varit med och flottat timmer. Och nu är jag här och återställer naturen.
Pärlälven är ett populärt resmål bland fiskare och i det oreglerade vattendraget finns gott om öring, harr, siklöja och abborre.
– Pärlälven är redan ett fiskeparadis, men det ska bli ännu bättre nu när vi rör runt i stenarna. Jag tror det kommer ge viss effekt på en gång, men vi hoppas att det ska ge ännu större lyft på lång sikt.
På komradion meddelar grävaren att han känner sig färdig med platsen han arbetar på. Det ser rakt och fint ut. Amanda vadar ut, inspekterar och ber om lite mer kaos.