Naturbevakaren Lars Olsson förvånas över björnens beteende.
– Jag har aldrig sett något liknande. Björnen är visserligen högst i rangordning i skogen, men den har människan över sig och sticker åt andra hållet i 99 fall av 100, säger Lars Olsson, som arbetat som naturbevakare på länsstyrelsen i Norrbotten sedan 1981, och varit med om ett stort antal björnmöten.
Naturfotografen Vahid Cullsberg film, från trakterna av sjön Laddon nära Piertinjaure, väster om Jokkmokk, har fått väldigt många visningar på våra sajter. Trots att Cullsberg skriker på björnen så försöker den vid upprepade tillfällen ta sig närmare honom och hans hund. När han kastar sten ger björnen dock upp till sist.
– Han agerar ju klockrent. Precis så där ska man göra. Skrika och vråla, och visa att man är människa. Det är ingen idé att springa för du springer ändå inte ifrån dem. Men han får ju iväg björnen till sist, så det var bra gjort.
Lars Olsson tror att björnen kan ha siktat in sig på hunden.
– Att han hade hunden med sig kan ha haft betydelse. Björnen kan ha blivit jagad av en hund tidigare. Björnar glömmer aldrig. Människan har en förmåga att betrakta djur som en homogen samling individer. Så är det inte. De är olika. Björnen är ett intelligent djur, de har nästan personlighet.
Gång på gång försökte björnen klättra upp mot filmaren.
– En annan möjlighet är att vinden kom från fel håll och att björnen inte identifierade honom som människa. De har bra näsa och öron men de ser väldigt dåligt. Björnen kan ha varit nyfiken på honom, säger Lars Olsson.