Ett glatt gäng av hjältar

- Sebastian har gjort ett kanonjobb. Han är en riktig tuffing och räddade egentligen sig själv, säger Johan Borsgård, officer vid F 21 som tillsammans med kollegor i går morse hittade igen den försvunne eleven som gått vilse och tillbringat natten vid Prinskullens fjällkant. Med hjälp av hundar och många rop i skogen som till sist fick svar av en pojkröst återfanns Sebastian Hedman Eriksson välbehållen i en glänta där han fick torra kläder och något i magen. Därpå bars han upp till toppen och en väntande helikopter.

HJÄLTAR. Glädjen var stor hos dagens hjältar från F 21 som hittade den försvunne pojken. De trodde inte det var sant att han ropade svar till dem. Det var det, upptäckte Johan Borsgård, Ann-Helen Thun med malinoisen Rysa, Magnus Höglund och Åke Naliswaara (saknas på bild).

HJÄLTAR. Glädjen var stor hos dagens hjältar från F 21 som hittade den försvunne pojken. De trodde inte det var sant att han ropade svar till dem. Det var det, upptäckte Johan Borsgård, Ann-Helen Thun med malinoisen Rysa, Magnus Höglund och Åke Naliswaara (saknas på bild).

Foto: Roland S Lundström

JOKKMOKK2008-09-05 06:00
Efter en hel natt med resultatlöst sökande efter snart 11-årige Sebastian Hedman Eriksson som försvann vid onsdagens skolutflykt återfanns han helt oskadd under torsdag morgon av personal och hundförare vid F 21, strax före klockan 09.00. Vid tillfället var det kring 60 personer totalt som patrullerade området på olika ställen.Johan Borsgård, Magnus Höglund och hundförarna Ann-Helen Thun samt Åke Nalisvaara deltog i gruppen som gjorde den lyckliga upptäckten och blev gårdagens hjältar, inte minst för pojken som återfanns i skogen ungefär en kilometer söder om stigen halvvägs till Prinskullen. Hela sträckan är kring 3,5 kilometer.Johan Borsgård, officer vid F 21:s markförsvarstjänst, var den som först hörde och sedan såg honom.Frusen och hungrig
- Vi gick ut vid halvsjutiden på morgonen och sökte av området i bredd längs Kamajokk som vi fått tilldelat. Det var många som började misströsta. Vi ropade hela tiden och till sist tyckte jag att jag hörde en röst som svarade men jag trodde inte riktigt det kunde vara sant. Men så hördes rösten igen och till sist någon som ropade: här är jag. Då gick det ganska fort att hitta honom, bakom en stock i en glänta. Det var överraskande, han bara stod där och såg helt okej ut. Han frös och var hungrig men på bra humör och förklarade att han gått vilse i dimman. Han fick torra kläder direkt, godis och saft innan vi bar honom upp till toppen, säger Johan Borsgård som var kvar i Kvikkjokk tillsammans med kollegorna några timmar efteråt då mediauppslutningen var stor och alla som deltagit i sökandet samlades i servicehuset.Den branta promenaden upp till helikoptern tog drygt en halvtimme. Sedan var det bara minuter innan han återförenades med mamma Gudrun Hedman och morfar Henry Hedman som han längtat efter under natten, ett möte fyllt av känslor.Rådigt gjort
Att alla drar en lättnadens suck är inte att ta miste på. För terrängen har inte varit den bästa, inte vädret heller. Regnet har strilat kontinuerligt. En del snö har fallit högre upp. Det var blött och halkigt med mycket sten, snår och fallna träd att trampa över i en annars tätbeväxt skog. Tack vare plusgrader har pojken klarat natten relativt bra.- Han är en riktig hjälte som har gjort ett kanonjobb. Han har tagit skydd under ett stenblock och sökt sig till en glänta. Egentligen var det han som hittade oss kan man säga, säger Johan Borsgård.- Det är en sådan här gång man kommer ihåg och kan tänka på då något känns motigt. Det är jättekul att kunna vara till hjälp, säger Ann-Helen Thun som medförde malinoisen Rysa.Att hundarna hade fått upp spåret utan rop är de säkra på då vinden låg åt rätt håll. De var på rätt plats. I rätt tid.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om