Frågan är inne på sitt andra varv i den politiska beslutsprocessen i Jokkmokks kommun.
Det är vänsterpartisten Anna Hövenmark och Karin Vannar från Samernas väl som har skrivit en motion till kommunfullmäktige. Den las redan i februari 2012.
Då kom fullmäktige fram till att ärendet skulle återremitteras. Utomstående expertis skulle bjudas in för att föreläsa om vad en symbolisk ratificering av konventionen skulle innebära.
Den 27 februari i år föreläste en jurist som arbetat mycket med samiska frågor.
Förslagsställarna anser att kommunen borde symboliskt ratificera ILO- konventionen.
Skribenterna hänvisar bland annat till att det i kommunens måldokument står att det är viktigt för framtiden att utveckla och bevara renskötseln och den samiska kulturen. Jokkmokk har även för avsikt att stärka det samiska varumärket och de samiska näringarna.
ILO- konventionen erkänner rätten till ursprungsfolkens egna institutioner, bevarandet och utvecklandet av sina kulturer och levnadssätt, samt att rätten till traditionella landområden ska respekteras och skyddas.
Medan Danmark och Norge har antagit konventionen har Sverige valt att inte göra det.
– Det var ett radioinslag som inspirerade oss att skriva förslaget. Vi är ju egentligen redan där regelmässigt enligt den information vi har, säger Anna Hövenmark (V).
Egentligen är det staten som ska ta ställning till en ratificering av ILO- konventionen, det var därför förslaget innebar en symbolisk ratificering för kommunen.
När kommunstyrelsen sammanträdde tidigare blev det ingen ratificering av konventionen. Henrik Blind (MP) reserverade sig då mot beslutet.
Under måndagen tog kommunfullmäktige åter upp frågan.
– Det blev en spänstig debatt. Majoriteten tyckte ju att det här är en fråga för staten. Vi som var för menade att kommunen skulle kunna gå före och sätta press på riksdag och regering, säger Henrik Blind.
Det slutade med en omröstning. ´
– Motionen fick stöd av oss i MP, Vänsterpartiet och Samernas väl.
Rösterna räckte dock inte till och kommunfullmäktige har nu definitivt sagt nej till förslaget.
– Jag är besviken. Man skulle våga lite mer. Jag tror inte det skulle vara så farligt, säger Anna Hövenmark.