Det har gått ett år sedan, nästan på dagen, sedan katastrofen var snuddande nära för Ove Snell. Han hade kört från Ritsem till Stora sjöfallet för att hämta ett paket. På väg tillbaka passerade han Suorva. Där såg hans Vattenfallskamrater honom passera och plötsligt drunknade fjällsidan i en brun, vattnig oformlig massa. Slasklavinen hade gått.
Närmast panik i kontoret innan Ove Snell helt lugnt svarade i sin telefon. "Lever du", frågade kamraten som ringde från Suorva. Och visst, Ove Snell hade hunnit förbi raset med minst möjliga marginal – utan att märka någonting.
"Lavinen måste ha snuddat dragkroken på bilen", berättade han för Norr Medias utsände på plats i ett soldränkt Ritsem.
En sol som var anledningen till att slasklavinen gick. Det blev ett snabbt väderomslag med sommarvärme hela dygnet, dessutom kom det regn.
I dag jobbar Ove Snell kvar som produktionstekniker på Vattenfall och han åker fortfarande upp västerut efter Ritsemvägen och passerar då lavinområdet. Platsen ger honom inte direkt några trivsamma minnesbilder.
– Det är omöjligt att inte tänka på det där. Varje gång jag åker förbi så funderar jag på hur nära det egentligen var och hur illa det hade kunnat gå. Det var ödets försyn på något sätt, konstaterar Ove Snell som även noggrannt kollar in hur fjällsidan ser ut innan han kör förbi.
– Jo, jag tar alltid en extra titt dit uppåt för att se om det händer någonting konstigt eller ovanligt. Sedan gasar jag på lite extra. En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin att stanna efter den sträckan.
Ove Snell gör en tankepaus. Väderprognoserna ser inte helt optimala ut för slasklavinområdet och lavinexperten Anders Bergvall varnar att katastrofen kan inträffa igen.
– Jag håller också koll på vädret hela tiden. Det gick faktiskt tre snölaviner i området men lite mer västerut, kanske någon kilometer, och det är inte gjort några direkta insatser i förebyggande syfte där lavinen gick förra året. Jag hoppas verkligen att det inte händer igen.
Det var tidigt på förmiddagen den 18 maj i fjol som slasklavinen gick nerför fjällbranden någon kilometer norr om Suorva. Ritsemvägen begravdes totalt av lavinen som bestod av smältvatten, is, snö och lera. Dessutom drog den med sig vegetation, stenar, jord och grus. Vägen fick stängas av under sex dygn innan den åter var körbar.