En eldsjäl fick sin belöning
Christina Länta är drivkraften i Östra skolans utbyte med Tanzania. En sann eldsjäl, som fått vänner för livet i det afrikanska landet.Och för sina insatser har hon i år fått ta emot Claes Rensfelts minnesfonds stipendium.
- Jag hade ingen vision om att förändra världen eller så, utan ville bara prova på något annat. Jag kände att det var dags att fylla på mina kunskaper.
Forsatte utbytet
1999 gav hon sig iväg till Bakuba, Tanzania. Hon stannade i två och ett halvt år, arbetade som lärare och bidrog genom ett Sida-projekt till att utrusta fysiksalar på skolan där. När hon kom hem var hennes inställning att det hela var över.
- Men samtidigt har jag ju alltid sett min kollega Tom Rutschmans sätt att arbeta med andra kulturer via English Camp, så det blev att jag fortsatte utbytet med Tanzania.
I två omgångar har lärare från Bakuba varit i Jokkmokk. En gång har också administrativ personal varit på plats. Sedan tyckte Christina Länta att det var på tiden att lärare och elever från Östra skolan fick åka till Tanzania. Det gjorde de 2004. Nästa steg kom i våras.
- Jag tänkte att varför är det bara vi som ska åka dit och turista? Så jag satte som mål att ett lika stort antal elever därifrån skulle komma hit. Genom stöd från olika håll kunde de göra det i april.
Fantastiskt bemötande
Det besöket var, säger Christina Länta, helt enormt. De tanzanska ungdomarna syntes överallt och bemötandet från Jokkmokksborna kallar hon för fantastiskt. Nu hoppas hon att utbytet kan gå vidare med ett lärarutbyte, så att lärare från Östra skolan åker till Bakuba. Hon har själv förändrats under tiden i Tanzania.
- Jag har alltid varit en lågkonsument, men nu har jag verkligen sett det onödiga i lyxkonsumtionen. Man klarar sig på så lite och man kan uppskatta det lilla.
I augusti åker hon på bröllop i Bakuba. Det är hennes före detta hemhjälp, då en föräldralös ung man, som ska gifta sig.
Som en kolonialist
- Han skötte mitt hem. Städade, tvättade och lagade mat. Det där var obehagligt - man kände sig som en riktig kolonialist. Men skulle jag ha gjort det själv - bära vatten och laga mat över öppen eld - så hade jag fått ägna hela dagarna åt det. Då tyckte organisationen att det var bättre att jag lade min tid på skolarbetet.
Mycket har hänt under de sju år som gått. I dag har skolan viss elektricitet och det går faktiskt att ringa. Tidigare var det brev som gällde och det kunde ta veckor innan svaret kom.
- Och det känns väldigt kul, att flera i min första kull har blivit lärare och kommit tillbaka. Det behövs, för lärarbrist råder.
I samband med årets skolavslutning uppmärksammades Christina Länta för sina insatser i kulturutbytet. Ur kultur- och fritidschefen Karin Nordströms hand fick hon ta emot Claes Rensfelts minnesfonds stipendium.
- Det var helt oväntat. Och extra varmt känns det, eftersom Claes Rensfelt var en förebild. Han var väldigt duktig och engagerad i kultur och ungdomar.
Så jobbar vi med nyheter