Nu blev det aldrig aktuellt med att ta den skadade lappugglan hela vägen till Lycksele, den fick lyckligtvis hjälp på närmare håll. Men det krävdes en hel del samlad kraft för att få detta att lyckas till 100 procent.
Det var under hemresan från Luleå mot Jokkmokk i torsdags kväll som Gunilla Manbré kom att hamna mitt i dramatiken efter väg 97. I trakten av Edefors såg hon plötsligt en person i gul skyddsväst sitta hukad på vägen.
– Det kändes som ett dåligt ställe att sitta på. Men när jag passerade förbi såg jag att mannen höll i en uggla. Jag stannade direkt, berättar Gunilla som tidigare sett lappugglor sittande på håll i skogen. Nu blev det närkontakt av första graden.
– Det unga paret såg lappugglan flyga rakt in i sidan på en passerande bil. De tittade till den och såg att den var vid liv. De hade en filt och vi virade om den och sedan började jakten på någon som kunde ta hand om den. Vem kan rehabilitera en lappuggla?
Ett rop på hjälp lades ut på Facebookgruppen "Norrbottens fåglar" och via kontakters kontakter nåddes den rätta personen. Lappugglan sattes i baksätet på bilen, invirad i filten för transport mot räddningen.
– Det gick bra, vi kom fram och skadeläget kollades upp. Ugglan kunde fälla ut och flaxa vingarna, ingenting verkade brutet men herregud, då såg jag verkligen hur stor en lappuggla är. Otroligt, konstaterar Gunilla som berättar att diagnosen tydde på en hjärnskakning.
– Jag åkte hemåt igen, har ännu inte hört någonting men jag hoppas verkligen att det har gått bra. Det här kändes direkt som någonting viktigt. Jag hade kört den vart än det hade behövts, om än till Lycksele.
Händelsen har berört Gunilla Manbré djupt.
– Så spännande och så underbart med alla som ville hjälpa till. Det unga paret var verkligen fantastiska på alla sätt. Och tänk när vi stod där på knä på var sin sida och pratade så vände lappugglan på huvudet mot den som pratade. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Tittade på oss. För mig är det absolut ett av mitt livs största upplevelser.
Om allt går väl och lappugglan hämtar sig så kommer den att transporteras tillbaka och släppas ut i friheten igen på samma plats som där den hittades.
– Jag skulle verkligen vilja vara med då. Jag hoppas det kan bli så. Det skulle vara ett helt underbart ögonblick, konstaterar Gunilla Manbré avslutningsvis.