"Det gäller att tänka logiskt"

Sebastian Hedman Eriksson är en riktig hjälte och överlevare. Han gjorde precis som han lärt av morfar då han förstod att han gått vilse i går vid klockan 13.30 under skolutflykten till lågfjällsområdet Prinskullen. Han höll sig i rörelse för värmens skull, sparade på matsäcken och sökte skydd mot regnet i en grotta då mörkret föll. - Han hade stannat vid en myrstack för att äta några myror som han hört skulle vara nyttigt. Då blev han på efterkälken och skulle gena över skogen vid en krök för att hinna i kapp och genskjuta kompisarna längre fram på stigen. Men han kom aldrig upp på stigen och försökte gå tillbaka. Efter några hundra meter började han bli rädd då han förstod att han var vilse. Det var dimmigt och regn. Han var dyngsur men fortsatte att gå tills det började mörkna. Då hittade han en liten grotta som han kröp in i, säger mamman Gudrun Hedman som berättar sonens historia i servicehuset som fungerat som sambandscentral under sökandet, där presskonferens hölls i går vid lunchtid. Oron vändes till glädje
Det var känslofyllt då Sebastian Hedman Eriksson återförenades med sin mamma och morfar i servicehuset i går morse kring klockan 9.30, efter att ha varit försvunnen runt 19 timmar. Ett skrovmål, vila och varm choklad var efterlängtat. Oron har varit stor för hur han skulle klara nattens kyla, mörker och regn, iförd ylleplagg men utan regnkläder och för hur lång tid det skulle ta innan han hittades sedan beskedet om försvinnandet lämnades av rektor Peter Axelsson under onsdagen vid 17-tiden. - Jag var mest orolig att han skulle bli nedkyld. Jag hoppades att han skulle använda sin klokhet men visste inte hur han skulle reagera i en sådan här situation. Jag har varit rädd för att han skulle vara rädd. Det går inte att föreställa sig hur det känns som förälder, man tänker inte, bara känner den värsta mardrömmen. Nu är det bara lycka, glädje och tacksamhet. Han har gjort allting rätt, ätit lite blåbär och druckit vatten från en bäck och hållit sig lugn fast han frusit och längtat hem. I natt hörde han helikoptrarna men ljudet var långt borta så han låg kvar i grottan där han har sovit några timmar då det var som mörkast. Han vaknade i gryningen, åt kall spaghetti och köttfärssås som han hade kvar och sökte upp en öppen plats då helikoptrarna hördes närmare. Då jag frågade hur han klarat sig svarade han: "Det gäller att tänka logiskt", säger Gudrun Hedman. Panikkänslor
Hon menar att den innerliga tacksamhet hon känner inte går att uttrycka nog. - Han har klarat sig bra. Vi är mycket i skogen, jag och han, och han sade att han gjort som jag lärt honom. Han sökte skydd i en grotta där det inte kunde regna på honom och den var så liten att inga djur kunde komma in, säger morfar Henry Hedman som genast åkte till Kvikkjokk för att delta i skallgången med Jokkmokks hemvärn då han fick veta att pojken saknades. - Det var panikkänslor. Den här terrängen kändes hopplös, säger Henry Hedman som lättad pustar ut liksom alla andra. Trött men leende åkte Sebastian Hedman Eriksson hem till Jokkmokk och sin egen säng i går efter lunch, tillsammans med mamma och morfar.