Videon är inte längre tillgänglig
Vi har nått smärtgränsen. Vi kanske inte orkar längre än fem till tio år till innan vi tvingas sluta med detta, säger Rune Stokke och tittar ut över renarna i hägnet.
Rent ekonomiskt är det förödande för samebyn att 59 procent av alla kalvar försvinner enligt SLU:s (Sveriges Lantbruksuniversitet) siffror. Än mer skadligt är det att renskötarna, enligt Stokke, inte får den rättmätiga ersättningen.
Inget nytt problem
- Det är inget nytt problem. Storleken på ersättningen för all skada som björnen ställer till med är arealbaserad och det innebär att vi som verkar på en liten yta med tät björnpopulation får en ersättning som inte på något sätt speglar verkligheten. Det är bara så enkelt att ersättningsnivåerna måste upp. För att vi ska få en ersättning som är acceptabel måste den räknas upp minst 20 gånger mot vad den är i dag.
Sändare på björnen
Just nu ingår Udtjá sameby tillsammans med Gällivare skogssameby i ett projekt där SLU genom sändare på såväl björn som ren tittar på hur björnens rörelsemönster påverkar renen. Tidigare i veckan genomförde SLU en vägning av renvajorna för att ta reda på hur hög dödlighet som gäller bland renkalvarna.
- En tung vaja (renko) indikerar att hon har tappat sin kalv och efter att vi räknat kalvarna så visade det sig att endast 41 procent hade kvar sina kalvar. Det är ett definitivt bevis för att samebyn tappar mycket ren till rovdjuren, säger Anna Skarin, projektledare SLU.
Svårt överblicka
Projektet kan innebära att det ersättningssystem där storleken på samebyns totala areal styr ersättningsnivån försvinner.
I dag är det svårt att överblicka vilken skada en björn åstadkommer i en renhjord, men efter viktkontrollerna så kan det med en större säkerhet fastslås hur många kalvar som faller offer för rovdjuren.
För Udtjá sameby kan det vara fråga om överlevnad. I dag har byn mindre än tio aktiva renskötare, men fortsätter brandskattningen på renhjorden så är frågan om hur framtiden ser ut.
- Det är för jävligt att så många kalvar tas av rovdjuren. Vi kanske måste skjuta bort lite mer björn än vad vi gör i dag, konstaterar Anton Teilus.
Även Rune Stokke anser att de nu har nått vägs ände och att utvägarna snart inte räcker till.
- För 20 år sedan tappade vi ungefär 15 procent av kalvarna och vi måste närma oss de siffrorna. De unga som startar i dag har ingen chans att nå någon lönsamhet om det inte blir färre antal björnar i kalvningslandet, säger Stokke.