Han är påtagligt glad över att de unga personer han undervisar, bland annat i ämnet miljöpolitik, blir så berörda och upplyfta av umgänget med de små skogsinvånarna.
Här skaffar sig denna unga generation upplevelser och erfarenheter som ger avtryck i deras syn på miljö och samhälle. Och deras intresse ger ringar på vattnet.
Mats Karström beskriver hur mycket dessa skogslektioner ger de här ungdomarna och andra av hans elever. Hur man nära nog kan förändras som människa bara för att en liten lappmes slår sig ned på ens huvud eller äter ur ens hand. Att läsa naturen så handgripligt är fantastiskt och ett utmärkt komplement till den teoretiska undervisningen i klassrummet tycker Mats och hans elever. Gammelskog- Skolskogen kallar vi området på Talvatisberget som är några kvadratkilometer stort. Här har vi, eleverna och jag, inventerat och funnit 20 utrotningshotade växtarter, berättar Mats Karström som tillägger att eleverna planerar att uppvakta kommunalrådet Anna Hövenmark i Jokkmokk för att prata om ett bevarande av detta gammelskogsområde som tilltalar många fåglar som är beroende av gammelskog exempelvis tofsmes, lappmes och lavskrika med flera. Just dessa arter hade undertecknad skribent bespetsat sig på att få se för första gången, en gråmulen men skön vinterdag då vi fick följa med sju elever och deras lärare till fågelmatningen. Trots närheten till samhället kändes matningsplatsen bland höga gamla granar som en oas i ödemarken. I en liten sänka har eleverna gjort iordning ett trivsamt ställe för fåglarna med solrosfröautomat, späck som fästs på träden med hjälp av fastbundna träplattor. Tyst
Men framme vid matningen lyste fåglarna med sin frånvaro. Eleverna strödde ut frön och fyllde på automater. Mats Karström placerade ut några av sina ungdomar alldeles vid matplatsen och hällde skalade solrosfrön uppe i deras mössor och så satte sig alla och väntade, och väntade ... Tystnaden, den oroväckande, tryckte i öronen och oron gnagde ... skulle vi få se något, eller? Så med ens, högt uppe ovanför trädtoppar höljda i snö tjock som vispgrädde mot blyertsgrå himmel, kom två granna korpar svischande som i en öppningsscen till ett skådespel. Och när de gjort ett kontrollvarv så var föreställningen i full gång. - Nu hör jag tofsmesen, halvviskade Mats Karström och jodå, in på scenen kom denna gammelskogens egen tuffing, liten, nervös och ettrig och med punkfrisyr. En upplevelse helt enkelt. Ett förtroende
En bönhörd reporter fick också uppleva lappmesen, den lilla talltitans lite mera färgstarka kusin. En liten söt fågel som lyckliggjorde eleven Katarina Inga som likt en fågelgudinna med frö i både hand och på huvet fick fint besök. - Förtroende! sammanfattade ungdomarna känslan när små värnlösa fågelindivider törs närma sig människan som förstås är en potentiellt farlig bekantskap. Som grädde på upplevelsen kom så två lavskrikor svepande genom skogen fram till matningen. I mjuka bågar och med täta mellanlandningar på väg mot godsakerna bjöd de på en skönhetsupplevelse med sina mustiga rostbruna toner i fjäderdräkten. Och till fotografen Håkans glädje satte de sig också intill varandra för en familjebild. Bland kamrater och lärarkollegor märker eleverna och Mats Karström att intresset ökar när det talas om matningarna. Mats kollega Björn har skaffat sig en egen matning på strapatsavstånd. Han måste skida en halvmil för att komma dit, en medvetet vald del av upplevelsen. Och elevernas kamrater frågar intresserat och familjemedlemmar likaså, kan eleven Jimmy Falk konstatera. - Jag ska ta med mina föräldrar, de vill se hur det är, säger han.