I vintras ställde coronapandemin till det för Jokkmokks vintermarknad och evenemanget fick genomföras i digital tappning för att hålla den 416 år långa traditionen vid liv.
Men till vintern kommer Jokkmokks gator återigen fyllas av tiotusentals besökare som färdats till det stora spektaklet, i det lilla samhället vid polcirkeln.
– Det är jätteroligt att beslutet är taget och nu jobbar vi för fullt med planeringen, säger Birgitta Nilsson, som jobbat med marknaden sedan tidigt 90-tal.
Vid den här tiden på året brukar programmet börja ta form och pusslet med var alla knallar ska stå brukar pågå för fullt. Men i år hade arbetet i princip inte ens börjat för tre veckor sedan.
– Vi har inte ens fått tillstånden ännu från polisen och Trafikverket för att ha marknaden och stänga av vägarna. Vi kunde inte börja tidigare eftersom vi inte visste om det skulle vara möjligt att genomföra en marknad. Men när restriktionerna lättades fick vi sedan klartecken och nu jobbar vi på alla fronter, säger Birgitta Nilsson.
Hur kommer det gå tror du?
– Det löser sig alltid och vi har fått en hel del ansökningar av knallar som vill komma hit, men det är inte fullt ännu. Vi har en deadline den 31 oktober och tills dess måste alla som vill ha något med marknaden att göra och finnas med på programmet ha hört av sig.
Arbetet går som på räls. Till stor del av den anledning att Birgitta Nilsson jobbat med marknaden sedan 1990, och sedan 2012 har hon nästintill på egen hand skött hela arrangemanget. Men nu är det ändring med det.
– Visst är det enkelt när allt sitter i mitt huvud, men om man huvud kraschar är det mindre bra. Jag är 61 år och kan inte jobba med det här hur länge som helst, säger hon.
Därför kommer ansvaret numer delas inom hela kommunens infocenter med marknaden, så parallellt med arbetet delar Birgitta Nilsson med sig av kunskapen till två kollegor.
– Den senaste vanliga marknaden 2020 var egentligen min sista eftersom jag inte längre ville jobba på det sätt. Det var tungt att vara helt själv och det kändes som en stor press. Det känns bättre nu när det är hela avdelningen som hjälper till och det blir dessutom mindre sårbart om jag skulle bli borta, säger Birgitta Nilsson.