Det råder inga tveksamheter till var länsföreningen står i frågan om eventuell gruvdrift i Kallak, Gállok. Björn Lundqvist understryker med kraft att Naturskyddsföreningen inte ser en enda liten öppning för en gruva. Tvärtom så stänger han dörren hårt, reglar och låser med dubbla lås.
– Det finns ett otal skäl till ett nej. Så många skäl som lagts fram över tid vilket gör att jag tycker det är mycket märkligt att det inte tagits ett avgörande beslut långt tidigare. Det mest uppenbara är urfolksrätten, samernas rätt till markerna där de levt och verkat i 100-tals år. Ska allt detta raseras för en kortsiktig gruvsatsning på 10–15 år? Och hur kommer det att se ut när samerna i så fall ska återvända, när gruvan är slut? Är det överhuvudtaget möjligt? Samernas marker krymper mer och mer via intrång av skogsavverkningar och andra etableringar utan att det tas hänsyn till deras rättigheter. Det kan inte fortsätta.
Björn Lundquist fortsätter med att konstatera att det inte är ovanligt att gruvbolagen också går omkull.
– Av någon outgrundlig anledning så blir det så och det finns många exempel, bland annat i Västerbotten. Det lämnas över till kommunerna, det vill säga skattebetalarna, att städa upp. Det är inte rimligt. Nu slog en professor dessutom fast att det inte ens är säkert att det som skulle produceras från Kallakgruvan varken kommer att nyttjas i Sverige eller att det blir någon lönsamhet i projektet.