Adriaan - en trogen turist

Fisket, naturen och guldgrävning har lockat holländaren Adriaan Bakker till Norrbotten, varje sommar i 20 års tid. Samma hatt på huvudet, samma stopp i Jokkmokk.
- Då jag åker hem tänker jag att det får bli sista gången. Men nästa vår börjar jag rusta ihop igen, säger han med ett skratt.

JOKKMOKK2007-07-04 06:00
Adriaan Bakker kan inte låta bli. Varje år rattas husbilen hit, hela vägen från Holland. Alltid kring midsommartid. Sin vana trogen stannar han alltid någon natt vid Danielssons camping strax utanför Jokkmokk längs väg 97.
- Jag är just tillbaka från Finland där jag upptäckte guldgrävning för två år sedan. Nu är jag rik, säger han skämtsamt och lägger fram två rör med olika mycket guld i, ett med fjolårets fynd, det andra med årets framvaskade guld.
- Jag har rökt mycket cigarrrer som hållit undan myggen. Guldgrävning är perfekt om man är stressad och hittar man något är det riktigt kul, säger Adriaan Bakker som fyllt 63 år.
Han hamnade här av en slump år 1985 då han hade kört fel och stannade för kaffe och något att äta. Det fick följder. För sedan dess har han återvänt, iklädd samma fiskehatt som blivit en följeslagare. Dessutom har han blivit mycket väl bekant med campingägarna Kent och Margareta Danielsson.

Bilen lastas full
- Vi brukar alltid ta en tävling i vem som drar upp flest abborrar. Jag har med kastspö, nät och kanot och stannar till lite här och där för att fiska då jag ser någon fin sjö. Sedan sover jag i bilen. Det är så enkelt och fritt här, mer avspänt än i Holland, mycket fin natur och man kan gå överallt i skogen. Det gillar jag, säger Adriaan Bakker.
Trots idel fiske har han inte vågat sig på att smaka de uppdragna abborrarna.
- Det är ingen i Holland som äter abborre, det anses nästan som en skräpfisk. Men jag har hört att det ska vara gott att röka, säger Bakker.
Men då det bär iväg hemåt lastas frysen i husbilen full av lokala delikatesser, som han har svårt att låta bli: ren- och älgkött, röding, öring och hjortron som han köper upp. Hjortronlagret ska räcka hela vintern. En annan förtjusning och trogen vana är att plocka med några stenar.
- Jag tar alltid med fyra-fem stenar, så stora som jag bara orkar bära. Numera har jag en hel samling i min trädgård där hemma, 70 stycken ungefär. Grannar brukar fråga var jag skaffat dem, sådana stenar finns inte där, säger Bakker.

Fisket är höjden
I sommar har han hunnit smaka björnkött vid något café, riktigt var minns han inte. Förutom de sedvanliga stoppen, dels i Jokkmokk, dels vid vissa fiskesjöar, kör Adrian Bakker omkring lite planlöst och stannar till där något intressant dyker upp, eller när han får lust. Tidigare år har han besökt storstäderna med dess sevärdheter och museum. Ett år var han i Narvik och beskådade kanoner från andra världskriget. Det bästa minnet från årens lopp är svårt att välja.
- Det är så många minnen nu. Min hatt kan berätta en historia, den har hängt med i 20 år nu. Den här gången är det nog guldvaskningen i Finland som varit det bästa. Varje år då jag är på väg hem, efter fyra-fem veckor, undrar jag vad jag håller på med och tänker att det här får vara sista gången. Men då det blir april börjar jag rusta och planera för en ny tripp, säger Adrian Bakker och skrattar.
Ingenjören från Holland uppskattar sommarljuset och tycker att norrbottningarna är trevliga och lättsamma. Men inget går upp gentemot fisket.
- Jag fick en riktigt stor gädda förra veckan, det var en höjdare. Jag har en mycket speciell sjö i Norge där jag alltid stannar till och fiskar under hemresan. Jag har gott om tid att tänka på allt, säger Adrian Bakker som räknar med att återvända så länge han bara orkar.
Till Norrbotten och ljuset. Och fisket inte minst.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!