Under 2015 skulle Jokkmokks kommun enligt planerna ta emot åtta ensamkommande flyktingbarn. I stället blev de 47.
– Kulmen kom under hösten, vi blev överraskade, säger Gunilla Nyberg, enhetschef för arbetsmarknadsenheten, som ansvarar för verksamheten.
Ambitionen har varit att alla barn och ungdomar ska på eget rum. Problemet var att det inte fanns tillräckligt många platser. För att klara situationen beslutade kommunstyrelsen att två barn eller ungdomar skulle dela på ett rum.
Det har lett till att det blivit trångt på boendena. Irritation och oro har blivit vardag. Ljudnivån i gemensamma utrymmen har blivit hög och stressande.
– Det är klart att har man ingen egen vrå att gå undan på... Man ska inte säga att alla har traumatiska upplevelser, men många har det. De behöver få dra sig tillbaka och gråta ut i lugn och ro och få vara för sig själv. Det går inte, lokalerna är för små. Det gör att man stänger inne sina känslor och mår allt sämre. Konflikter och frustrationer ökar. Till slut kanske bägaren rinner över och de går till handgripligheter.
Ansvariga har som målsättning att placera barn med liknande kulturell bakgrund tillsammans, så att det kanske blir lättare att förstå varandra.
De barn som kommer till en kommun hamnar direkt under socialnämndens försorg. Det innebär att barnen hamnar i regel på HVB- hem. Syftet är att ge barnen en bostad, de ska få omvårdnad, stöd och fostran.
Cheferna på de två största boendena i Jokkmokk har gjort Lex- Sarah- anmälningar
– De anser att som det ser ut nu kan de inte leverera den kvalitet och trygghet som behövs.
I dag finns det fyra HVB- hem i Jokkmokk. I de två största bor det 24 respektive 18 barn.
– Vi har en del provisoriska platser också.
Gunilla Nyberg är trots allt optimistisk.
– Politikerna tar situationen på allvar och det pågår ett arbete för att få tag på ytterligare lokaler.
Det är inte enbart lokaler som ställer till bekymmer när det kommit så många barn och ungdomar, det är även svårt att få tag på personal, liksom i många andra kommuner.
– Nej vi kan inte kräva en utbildning till behandlingsassistent, säger Gunilla Nyberg.