Vi träffas på Àjtte, svenskt fjäll- och samemuseum där han har en anställning som drifttekniker/vaktmästare. Han tar emot i lobbyn och vi tar en promenad genom det omfångsrika byggkomplexet. Det är tyst och stilla, känslan är närmast enslig just den här stunden. Det verkar närmast som att hela byggnaden har andats ut efter den intensiva marknadsveckan som precis har passerat.
– Jo, det har lugnat ner sig men det är lika roligt varje år när det är marknad. Det bara är så, konstaterar han.
Vi slår oss ner i ett stilfullt, trivsamt rum bakom biblioteket på andra våningen. Och eftersom det inte är så länge sedan kommunens kultur- och fritidsnämnd valde att hedra Håkan Kuorak med ungdomsledare- och idrottsstipendiet för 2022 så börjar samtalet där och nu.
– Jag blev väldigt överraskad. Även om jag har hållit på i 30 år så är det ingenting du tänker på egentligen, att få ett sådant här fint erkännande. Jag är riktigt stolt. Det var, som sagt, överraskande men väldigt fint.
Håkan Kuorak har själv varit aktiv på fotbollsplanerna med tog på sig tränarrollen för "Älvorna" i Jokkmokk på 90-talet för att även kliva in i samernas idrottsförbund 1996.
– Det var egentligen enbart för jag ville försöka få igång den samiska fotbollen och det blev snabbt ett uppdrag för det samiska landslaget som samlade spelare från svensk och norsk sida. Det var svårt, inte minst med ekonomin, men 1998 mötte vi Estland på Stockholms stadion och klarade 0–0 mot det meriterade motståndet.
När dottern Frida var färdig att börja med det gröna fältets schack så lovade pappa Håkan att vara i ledarrollen så länge hon skulle hålla på. Och så blev det. 15-åriga Frida fortsätter att utvecklas i Jokkmokk och damlaget. Hon ska också i väg på ett samiskt läger för ungdomar födda 2007/2008 i norska Bardufoss. Ett läger som samtidigt är ett uttagningsläger för en plats i FA Sapmi i Piteå Summer Games 2023.
Vi pratar vidare om ett mindre roligt ämne. Även här med Piteå i en tydlig bild.
Det som nämligen är mindre bra och som Håkan Kuorak återkommande pratar om under vårt samtal är den rasism och det förtäckta hat mot samer som fortfarande grasserar inom fotbollen. Under senaste upplagan av Pite Summer games drogs det till sin spets med ständiga påhopp och rasistiska kommentarer.
– Det är nog jobbigt för en vuxna att bli kallad "lappdjävul", "samedvärg" och annat fult. Unga spelare mår betydligt sämre av det här. Vi har påtalat det för Norrbottens fotbollsförbund mer än en gång, de säger att de ska ta tag i det men det händer inte mycket, egentligen ingenting. Vi får se vad som händer till sommaren men det är inte roligt alls, det hör inte hemma i dagens samhälle, konstaterar Håkan Kuorak och berättar vidare att det är lika illa i Norge, till och med ännu värre.
– Det har gått så långt att förbundet måste se till att det finns observatörer under den största ungdomsturneringen i norra Norge, Alta-turneringen, som kan registrera och stävja. Och nu pratar vi ungdomsfotboll. Det är så allvarligt att förbundet planerar att starta ett treårigt projekt som ska motarbeta rasismen inom fotbollen tillsammans med Tromsö IL och norska Sametinget.
Vad utlöser det här?
– Det har kanske alltid funnits men det har blivit tydligare i takt med att diskussionerna om markfrågor, skog, gruvor, jakt- och fiskerätt blivit alltmer infekterade. Det skrämmer bort en hel del unga spelare från idrotten, inte bara fotboll. Det är så tråkigt. Vissa av klubblagen vägrar också släppa sina spelare med samiskt ursprung till läger och samlingar som vi har. De vill helt enkelt inte, de tycker vi stör. Jag förstår det inte. Vi har dock fått igång ett mycket gott samarbete med Tromsö IL och Bodö/Glimt som har en motsatt syn.
Att arbeta för att föra den samiska fotbollen, inte minst på flick- och damsidan, framåt är också en av de stora missionerna för Håkan Kuorak. Och här har vägbulorna och kurvorna varit höra och tvära – och många, under resans gång. Men han har envetet fortsatt och det har gett resultat på många plan. Ett internationellt förbund, CONIFA, för lag från nationer och etniska minoriteter som inte är medlemmar i FIFA, där Håkan Kuorak är omvald i styrelsen för ytterligare tre år, bildades 2013.
Under förra sommaren avgjordes ett historiskt VM för urfolks- och minoritetsdamlag i Dharamsala i norra Indien.
– Det var stort, massor av åskådare och en upplevelse som ingen av oss som var med någonsin kommer att glömma. Här var vi alla lika och tävlade på lika villkor. Så fint att bära med sig, inte minst för spelarna.
Framgångarna börjar även de att komma. Nyligen blev FA Sápmis pojkar-16 mästare i Arctic Vinter games i kanadensiska Fort McMurrhy efter finalseger mot Alberta North. Flickor-16 slutade trea i samma turnering.
– Det var 3000 ungdomar i åldrarna 13 till 18 år som deltog.
Håkan Kuorak har haft en lång fotbollsresa. Han har samlat på sig erfarenhet och minnen för livet. Historierna är även de så många att varken tid eller plats räcker till. Men att undanhålla er från det som utspelades i kurdiska tullen när hans väska gick genom röntgenundersökningen är oundvikligt.
– De kollade skärmen och ropade dit mig. De trodde jag hade packat handgranater men det var Lars Pirak-ripor från Jokkmokks tenn, presenter. Så kan det gå, skrattar han.