Pillerfritt för pantertanter

Hårdrock ljuder från högtalarna i gymmet i Jokkmokk. Men inga rockdiggare finns i sikte den här förmiddagen i april då gänget från SPF (Svenska pen-sionärsförbundet)kommit för att utöva ett av veckans två träningspass. Visst var det en och annan som hajade till i november då pensionärerna började lyfta hantlar och köra benpress. - Ja, ungdomarna tittade. De tyckte väl att vi såg ålderstigna ut. Till sist frågade de om vi är en grupp som tränar, säger 80-årige Astrid Pirak med ett skratt. Hon är en av dem som föredrar roddmaskin och löpträning framför massage och medicinering. Det här är bättre än piller, slår hon fast . - Jag tycker det är jättehärligt, jag går på löpbandet och lyfter hantlar och sådant. Roddmaskinen tycker jag om. Förut hade jag ont i nacken och armarna och gick till doktorn och fick massage och värktabletter. Sådant hjälper bara ett tag. - Sedan fick jag höra talas om det här och tänkte att jag ska prova. Jag tänkte inte på att jag var så gammal och har nu hållit på i ett och ett halvt år. Jag mår så fantastiskt bra av det, säger Astid Pirak som började styrketräna tillsammans med hjärt- och lungsjukas förening. Inget snubbel
Eftersom det vankas vattengympa under eftermiddagen tar hon det lite lugnare än vanligt under onsdagspasset. Visst är det jobbigt, medger Astrid, då hon ger benmusklerna en omgång i en bensparksmaskin. - Man ska köra tio gånger, sedan vila en stund innan man kör tio gånger igen. Man hinner inte använda alla maskiner under ett pass men jag brukar köra lite olika. Det vi fått lära oss är att prova oss fram och sluta om det gör ont, det ska det inte göra. Efteråt är det riktigt skönt, jag tycker att man orkar göra mer, säger Astrid Pirak. Många intygar att träningen ger resultat, kanske inte så mycket i form av synlig muskelmassa men värk försvinner eller minskar, liksom tablettintag. Den sociala biten är också viktig. - Det är skonsamt att gå på löpbandet. Ute spänner man sig för att det är halt men här finns inga snubbelsteg, det är bara att gå på. Det här behöver vi, du ser ju vad vi svettas. Och så pratar vi. Framför allt blir man lite gladare, säger Barbro Norlén, 66 år. Och inga rockers
- Bara man fick ner volymen på den där musiken! Man är hörselskadad då man går härifrån. En gång vände jag i dörren då hårdrocken dånade, säger Per-Allan Kvickström, 71 år, som lyfter vikter med benen och berättar att den onda ryggen blivit mycket bättre. För Marina Ohls, som med sina 55 år är yngst i gänget, ger träningen mer rörlighet i lederna även om den reumatiska sjukdomen består. - Jag blir mjukare och tränar för att hålla mig i form. De nya trampmaskinerna är tunga, det är som att gå på en hjortronmyr. Vi får träna inför bärsäsongen, säger hon och skrattar. Mer skratt blir det då damerna påstår att magen är i vägen då det gäller att böja sig fram i en annan maskin för att komma åt ryggmusklerna. - Det här är en social grej, vi minglar och så tränar vi, var och en i sin egen takt. Det är jobbigt men roligt ändå. Det är otroligt populärt. Många säger att de känner sig mycket piggare. Även för gamlingar är det bra att röra på sig, säger Seth Högling, studieombudsman i SPF. Krutpaket
Alla nöjer sig inte med två pass i veckan utan kör några extra, däribland Bengt Wilhelmsson, 70 år, som besöker gymmet så gott som dagligen. - Det här är det enda som hjälper mot ryggen, säger han. För 66-årige Ivar Enboms del betyder gympassen att mer fikabröd kan avnjutas med bibehållen kroppsvikt. Att det extra kilot som fastnat på Astrid Pirak skulle bestå av muskelmassa, som träningskompisarna påstår, tror hon inte på. - Nej. Visst har jag blivit starkare men jag är inte ute efter muskler, säger hon som är äldst i gänget och fortsätter: -Det går inte att bara sitta hemma och inte göra någonting. Då blir man sjuk, säger Astrid Pirak som betraktas som ett krutpaket på löpbandet av kamraterna. Där är de chanslösa i jämförelse. Och för att undgå den häftigaste rockmusiken har Astrid Pirak en lösning. Hon kör sina extra pass tidigt på morgonen då det är lugnt för örat.