Klockan var vid halv två-tiden på söndagseftermiddagen när Tomas Riklund och hans fru Eva Riklund satt i bilen på väg mot Jävre.
– Vi körde efter E4:an och var mellan de båda infarterna till Jävre när jag såg att det låg något på vägen. Först trodde jag att det var en plastsäck som låg och blåste och jag hann väja med två decimeter till godo, säger Tomas Riklund.
Han sa till sin fru "Fan, det var en säl!" och de bestämde sig för att vända om för att försöka rädda den.
– Under tiden vi vände hade flera bilar hunnit köra förbi. Det var otroligt tur att ingen körde på den. Det kändes livsfarligt att stanna mitt på E4:an, men vi slog på alla blinkers, säger Tomas Riklund.
Medan han stoppade upp trafiken kunde Eva Riklund mota bort den förirrade sälungen från körbanan.
Under pågående räddningsaktion kom Petter Sundkvist körande.
– Jag såg att något hände längre fram på vägen och när jag stannade såg jag att det var min kollega Eva från universitetet som stod där, säger Petter Sundkvist som genast blev engagerad.
– Det var tur att de stoppade mig, sälen var otroligt svår att se mot vägen.
Sälkuten tog sig nedför en brant och i samråd med ytterligare en bilist som stannade bestämde de sig för att försöka ta sälen till havet.
– Vi konstaterade att det var en bra bit både till ån och till havet. Jag hade en filt i bilen så jag tog mig nerför branten och lyckades vira in sälen i den. När vi hjälptes åt så blev den tredje föraren biten i handen, men jag tror att det gick bra, säger Petter Sundkvist.
Sälkuten blev väl omlindad i filten och lugnade ner sig. Under bilfärden mot havet låg den helt stilla. Alla tre bilar körde i karavan mot vattnet.
– Först åkte vi till hamnen men där hade inte isen släppt så vi åkte ut till en badplats istället, säger Tomas Riklund.
Petter Sundkvist berättar att han bar ner och släppte lös kuten.
– Den var rädd och medtagen, men hasade iväg över udden. Då bestämde vi oss för att lämna den ifred. Det känns som om vi gav den en andra chans, säger Petter Sundkvist.
Efter räddningsaktionen skickade Tomas Riklund några bilder från dramat till honom.
– Det var tur att jag fick lite foton så att jag kunde visa dem för min mamma som jag var på väg till. Annars hade hon knappast trott mig. Allt var lite surrealistiskt, säger Petter Sundkvist.