I klippet: Se dramatiska jakten ur hunden Rallis synvinkel.
Huset ligger i skogsbrynet och fälten sträcker sig ned till älven. Mattias Olsson och Linda Rao bor vackert.
I hushållet finns även en tonårig son och fem hundar, tre norska gråhundar, en hamiltonstövare samt en dansk-svensk gårdshund, även kallad skånsk terrier.
En av dem, den femåriga tiken Dammvikens Ralli-Hirvi (Ralli till vardags) är Mattias stolthet. I fjol blev hon bästa älghund i länet och fick därmed tävla i SM. Där kom Ralli trea, en placering hon även tog i Nordiska mästerskapen i år. I båda fallen blev hon bästa gråhund.
Det handlar om tävlingar för att kora de bästa jakthundarna. Hunden släpps i skogen och den ska sedan hitta en älg samt få den att stå still en viss tid, det kallas att ställa.
Det ingår fler moment i provet och hunden måste dessutom vara så disciplinerad att den kommer till sin förare när den kallas in.
Men om det inte finns någon älg att hitta då.
– Då är det otur. Men otur får inte finnas när det är tävling, säger Mattias Olsson.
Sambon Linda Rao var dessutom förare när Ralli vann DM.
– Jag var borta och jagade björn, säger Mattias.
Men Linda Rao är knappast ovan med hundar. Hon har haft egna brukshundar men nöjer sig nu med att sköta familjens jakthundar.
Hon tänker dock inte börja jaga.
– Nej, det är jag för blödig för, säger hon.
Är Ralli er finaste hund?
– Hm ...den duktigaste, säger Linda.
Ralli är tämligen ung för att vara en fulländad jakthund. Men hon började också tidigt.
– Hon började skälla på älg redan som valp och ställde sin första älg redan vid sex månaders ålder. Hon var knappa året när jag fick skjuta min första älg för henne. Då var det som polletten trillade ned, hon har alltid haft en mycket bra förmåga att ställa älgen, berättar Mattias.
Nu skjuter han fem-sex älgar per år med Ralli. Och björn – i höst har Mattias lyckats skjuta sin första björn tack vare Ralli.
– Dessutom på egen mark i Grundträsk mellan Luleå och Piteå. Det var väldigt speciellt, säger han.
Linda jobbar heltid men för Mattias blir det inte så mycket tid för arbete under jaktsäsongen.
– Jag har nog bara jobbat tre dagar i höst, medger han.
Jaktintresset vaknade tidigt när han fick följa sin styvfar ut i skogen redan i småskoleåldern. Det handlade om fågel och hare och Mattias sköt sin första hare vid nio år.
– Men jag hade inte en egen hund förrän jag var 18-19 och då var stövare som gällde. Och småvilt.
Men storviltet lockade och det fanns goda tillfällen att börja jaga. Mattias Olssons farfarsfar hette Fritz Olsson och farfar Ola var också jaktintresserad.
– Jag började följa med farfar och äldre jaktkamrater på jakt. De hade gråhundar och på den vägen är det.
Men det kostar på att ligga på topp; Mattias tränar Ralli och familjens två andra gråhundar hårt och metodiskt. Det är löpträning längs skogsvägar, simträning i älven intill och ”fri träning” i skogen.
– Jag tillbringade all ledig tid med henne, säger han.
Men utan den medfödda instinkten för hur man ska göra är det svårt att lyckas fullt ut. Därför är en duktig jakthund guld värd, bokstavligt talat. Och dess avkomma.
Mattias har tagit en kull på Ralli och beskriver henne som "ovärderlig".
Men han anser inte att gråhundar är bättre i älgskogen än jämthundar men ser en avgörande skillnad.
– En jämte är lika bra på älg men en gråhund är mer allround, den fixar björn och grävling också. Och så går det mindre mat med en gråhund, säger Mattias, med glimten i ögat.
Men det stämmer kanske inte just på Ralli.
– Hon äter mycket, fort och allt hon kommer över, sammanfattar Linda guldtikens matvanor.