Luleå Hockey var ordentligt kaxiga i sin målsättning inför säsongsstarten i höstas.
Man skulle vinna allt man ställde upp i.
Efter den skrala inledningen på säsongen stod det ganska snart klart att det blir extremt svårt att komma tabelletta i SHL. Avståndet upp är redan alldeles för stort, även om det i teorin så klart fortfarande är möjligt.
Men trots att spelet hackat under hösten har LHF hankat sig vidare i CHL.
Dessutom har de berömda marginalerna varit med Joakim Fagervalls gäng.
I åttondelen mot Färjestad blev ju Brendan Mikkelsons mål i hemmaförlusten det som till sist avgjorde till Luleås fördel.
När den första kvartsfinalen avgjordes i Luleå kunde hemmalaget göra ett matchavgörande mål efter att Frölunda åkt på en utvisning efter maskande i slutperioden. Det gjorde göteborgarnas lagkapten så förbaskad att han kastade in en flaska på isen, och därmed förstörde sitt lags kvitteringsjakt.
Än en gång var marginalerna på LHF:s sida.
I den avgörande kvartsfinalen i ett glest befolkat, blott 1590 personer, Frölundaborg var frågan om Luleå skulle fortsätta ha med sig flytet i turneringen.
Till en början såg det ut så. För varje gång Frölunda tog ledningen så svarade Luleå genom en kvittering.
I den andra perioden ryckte Frölunda till sig en ledning med 5-3 och i det läget var det västkustindianerna som var i semifinal.
Men ett fem minuter långt numerärt överläge tog tillbaka Luleå i matchserien. Johan Harjus mål innebar 5-4 och 7-7 totalt.
Matchen gick till förlängning och straffar - och där var Frölunda starkast.
Luleås dröm att vinna allt är därmed definitivt krossad.
Till sist: En väldigt irriterande sak i CHL är den speciella tröja lagets bäste poängplockare måste ha på sig.
I Frölundaborg var det Jacob Micflikier som bar den i Luleå. Hans ryggtavla var därmed röd istället för vit, det vill säga samma färg som Frölunda hade på sin matchtröja.
Det var stundtals omöjligt att skilja Micflikier från hemmaspelarna - och absolut inget som gör att turneringen drar mer folk.
När Jacob Micflikier och hemmalagets Ryan Lasch var i duell med varandra ute på isen hade bägge exakt samma ryggtavla. Såg man de båda bakifrån var det helt omöjligt att skilja dem åt.
Tänk bara tanken om det här påfundet hade lanserats i fotbollens Champions League. Vilket ramaskri det hade blivit. Eller i NHL för den delen.
Till nästa säsong hoppas i alla fall jag att detta idiotiska påhitt är ett minne blott.