I dag är Thomas "Bulan" Berglund en av SHL:s hetaste tränare. Han anses vara en av förklaringarna till att laget gått så bra under årets säsong och nu står med ett järngrepp om kvartsfinalsserien mot Växjö.
Men Thomas Berglunds tränarkarriär började inte i Luleå utan i hemstaden Piteå Hockey där han direkt delade ledarskapet med Jonas Rönnqvist. Den tränarduon skulle också figurera i Luleåbåset några år senare då de kom att förändra ishockeyn med sitt presspel. Men frågan är om inte den mest udda historien i de båda tränarnas karriärer hände redan under "Bulans" första år som hockeytränare.
Året var 2006 och det var dags för hockeyettans sista match innan det allsvenska kvalet.
– Det var en solig dag i Östersund där vi skulle spela mot Jämtland. Vi gick där ute och pratade så kom någon på att det vore kul att låta en spelare sätta på sig ett par solglasögon under matchen. Under matchen kom det en situation där jag sa till en spelare: "Gå ut och kör med dem här". Men då tolkade han det som: "Gå ut och kör över en spelare med dem här". Så han gick ut och gjorde det och fick en tvåminutersutvisning och satt där i utvisningsbåset med solglasögon, säger "Bulan" och skrattar åt minnet som gjorde stort väsen av sig i hockeysverige.
– Det var en rätt rolig incident så här i efterhand. Vi får se om jag drar fram den igen.
Är det någon som skulle kunna göra det i dag?
– Man vet aldrig. Det måste vara någon cool kille som passar i brillorna. Vi får fundera, skojar "Bulan".
Nu, 13 år efter debuten som tränare, har Thomas "Bulan" Berglund fyllt 50 och tränarkarriären har mer eller mindre pågått i ett. Och även om han nu är huvudtränare i Luleå Hockey hade han kunnat bli det redan säsongen 2014/2015.
– Det var aldrig aktuellt för mig att gå från assisterande till huvudtränare här i Luleå. Det var inte rätt timing för det. Jag blev tillfrågad men jag var inte intresserad av det då.
Du fick frågan att bli huvudtränare alltså?
– Ja.
Men?
– Nej, jag ville inte bli det. Jag tyckte inte det var något bra läge just då.
Var det ett svårt beslut att tacka nej?
– Det är klart det var en del funderingar men jag försökte lyssna på min magkänsla och det kändes bara inte rätt att gå vidare. Jag hade haft fyra år här och det var mycket som hade hänt under den tiden. Det är lätt att man bara löper vidare och går på men då gjorde jag inte det. Och med facit i hand så känns det ännu mer rätt.
I stället blev det vad Thomas Berglund beskriver som ett viktigt halvår helt utan ishockey innan Brynäs hörde av sig. En treårig sejour som avslutades med en hårsmån från SM-guldet 2017.
– Det var en väldigt rolig tid och det där sista året hade vi ett bra lag och ett krigargäng som var jäkligt nära. Sen ah... det var slumpen som avgjorde i slutändan. Ett mål hit eller dit och det fick HV göra tyvärr.
Inget du hade velat göra om där i sjunde matchen?
– Nej det kan jag inte påstå. Når man till sudden i en sjunde avgörande så är det antingen eller. Men kontrasterna blir stora mellan ett vilt firande och en, milt sagt, tung förlust. Men när allt hade lagt sig så såg alla att vi hade gjort allt vad vi kunde och då var det slumpen som avgjorde.
Hur var den stunden?
– Ja, vad ska man säga? Att se motståndarlaget jubla och känna att det hade kunnat vara vi. Men det gick över det också, säger "Bulan" eftertänksamt innan han skiftar fokus:
– Men summa summarum, efter de där åren kändes det rätt att komma tillbaka hit.
Och om det var motivationen som tröt hos tränaren ett tag under 2014 så känns det inte som att något bryt från ishockeyn är nära nu. Tvärtom. Thomas Berglund verkar verkligen trivas där han är i dag.
– Det som driver mig är att lyckas motivera och entusiasmera människor. Att tillsammans jobba utifrån en riktlinje och samtidigt kunna locka fram det bästa från varje individ. Sen är jag också nyfiken på att bli bättre hela tiden. Den dagen jag slutar bli nyfiken är det dags att lägga av.
Ett av sätten som tränaren håller sin egen motivation uppe är genom är att läsa biografier.
– Jag har läst många från andra tränare som Alex Ferguson och "Svennis", men även Mikael Persbrandt och andra liknande personer. Jag tycker man kan dra många liknelser från skådespelarvärlden när de skriver om sig själv och vad de gjort och inte gjort. Jag tycker man kan lära sig mycket av hur de beskriver sig själva, hur de tänkt i vissa händelser och hur de agerade. Även om man får ta i beaktande att det kanske är lite tillrättalagt.
Vilken är den bästa?
– Jag tycker att Fergusons var jävligt bra.
För att?
– Han är ändå den ledare som varit kvar i en förening under längst tid, i en värld där det sparkas tränare på ett halvår om det går dåligt och ändå vunnit framgångar mer eller mindre hela tiden. Det är unikt. Även om han har haft bra material så har han också brottats mot andra lag som haft minst lika bra och ändå har han oftast gått vinnande ur striden. Då är det intressant att titta på hans upplägg, hur han pratade med spelare och motiverade dem. Han brydde sig verkligen om sina spelare och jag tror det har en stor betydelse för hans framgång. Det tyckte jag var intressant att läsa.
Alex Ferguson stannade på sin post i 27 år i Manchester United. Och "Bulan" utesluter inte att vara tränare i Luleå Hockey under en längre tid.
– Det är möjligt men det beror ju på hur det går resultatmässigt och det är ju en färskvara. Men har man inte fått sparken så har man fortfarande chansen. Sen var det väl någon som sa att har man inte har fått sparken så är man inte en riktig tränare.
"Bulans" nuvarande avtal med Luleå Hockey går ut efter säsongen 2019/2020. Och något som kanske skulle tala för en förlängning är hur spelarna i truppen uppfattar sin tränare. Många av de spelare som Sporten har pratat med beskriver att de blir sedda av "Bulan".
– Det är ett bra betyg tycker jag. Det är en viktig del i ett ledarskap att vi i kvartetten försöker se alla och att man inte bara pratar med de informella ledarna eller kaptenerna utan att man försöker ha en dialog med samtliga spelare. Ibland gör man misstag och förbiser någon men det är viktigt att ha det i tanken. Men det glädjer mig i så fall om de tycker så.
Att Thomas Berglund trivs på sitt jobb märks under tiden han pratar med Sporten. Men det finns en del av yrket som "Bulan" inte uppskattar helt fullt ut.
– Det är en känslig bransch där sociala medier har bidragit till att det blivit ett tuffare klimat. Det pendlar väldigt mycket upp och ner och det sker väldigt snabbt. Det är lite läskigt kan jag tycka. Just den biten, att många som inte har koll yttrar sig om saker och ting, kan slå hårt på individen. Det är ganska hårda ord som fälls, säger Luleåtränaren och utvecklar:
– Det är ett engagemang som föds där men det gäller att inte ryckas med i det. Det blir sådana otroliga proportioner som blir utifrån resultatet så någonstans gäller det att hålla sig mitt i mellan.
Tycker du det blivit värre med tiden?
– Ja, det är klart det blivit det sen sociala medier blivit en naturlig del i det. Vem som helst får ju skriva vad som helst egentligen. Då gäller det både som ledare och spelare att skärma av sig och inte tro att man är världens bästa för att folk skriver det, och inte heller tro att man är världens sämsta för att man skriver det. Utan då måste man tro på det man gör och helst inte läsa skiten.
Hur går det själv?
– Det går bra.
Du läser ingenting?
– Nej det gör jag inte.
Hur vet du då hur det ser ut?
– Jag vet hur det har sett ut. Jag har ju läst tidigare och vet därifrån så jag försöker undvika att ryckas med i dem där sakerna för det är inte bra. Nyanserade analyser kan jag läsa absolut men inte påhopp och onyanserade reflektioner.
Men det finns även egenskaper hos "Bulan" som, enligt honom själv, inte bara är positiva.
– Jag är ganska het i humöret och det vet jag om. Det är något som kan vara negativt för vissa spelaremen med tiden faller det ofta på plats. Då brukar de förstå att jag vill deras bästa. Visst kan det bli lite hårda ord men det är ingenting personligt, säger Berglund och lägger sedan till:
– Jag är inte långsint av mig och det är en bra egenskap.