Vad är film för dig?
– Film är upplevelse i rörlig bild, till skillnad mot nyheter som är fakta. Jag gör det inte svårare än så.
Vilken är filmens roll i samhället? Vad får samhället ut av de pengar som investeras i filmen?
– Jag får börja med det renodlat norrbottniska perspektivet, det är det som är mitt jobb. Jag tycker att en filmsatsning i Norrbotten tydliggör vår plats på jorden genom att se till att det blir filminspelningar, båda fiktiva och dokumentära. Det har ju också ett mycket längre liv än vad nyhetsrapporteringen har.
Som exempel nämner Susann Jonsson Klaus Härös film ”Elina – som om jag inte fanns”, som spelades in i Jokkmokk och Arvidsjaur 2001.
– Jag hör så många som fortfarande refererar till den och kommer ihåg den kristallklart. Det är fantastiskt. Filmen har en god kvalitet och en unik historia. Den är tidlös. Jag tror att många lärde sig otroligt mycket av att se den filmen.
I ett större perspektiv menar hon att filmens roll är att hjälpa oss att förstå vår samtid och historia.
– Gärna i en mix som på något sätt kan hjälpa oss med förklaringsmodeller, det är ju rätt svårt att begripa sig på världen och människorna. Och sig själv också, inte minst.
I Sverige finns fyra regionala filmproduktionscentrum, Film i Väst, Film i Skåne, Filmregion Stockholm-Mälardalen och Filmpool Nord. Filmpool Nord startade sin verksamhet 1992, drivs som ett aktiebolag och ägs av tolv kommuner i Norrbotten och Norrbottens läns landsting. Budgeten för 2015 låg på 30 miljoner kronor.
Har ni någon särskild profil på er produktion?
– Vi gjorde en justering i vår strategi för ett par år sedan, då vi bestämde oss för att styra över lite mer på tv-dramatik, jämfört med långfilm. Och det var analogt med en omvärldsanalys – nämligen att publiken ser mer tv-dramatik än långfilm på bio. Och också att många kompetenta människor i branschen går till tv-dramatiken.
Susann Jonsson säger att flytten tillbaka till Norrbotten var ett lyft för henne personligen, i och med att hon inte längre lever i en media- och kulturbubbla, och hon tycker att det är ”fruktansvärt skönt” att inte träffa på någon som arbetar i samma bransch som henne själv där hon bor.
Vad har du personligen tillfört, och tillför, Filmpool Nord i rollen som vd?
– Jag tror jag har gjort mitt redan… om jag ska vara ärlig.
Du har gjort ditt..?
– Därför att jag tror att det viktigaste momentet är när man kommer ny. På ett sätt hade jag inte ett par helt friska ögon när jag kom till det här jobbet, eftersom jag är född och uppvuxen här. Jag är väldigt mycket norrbottning – det har jag fått höra av många när jag bott på andra platser.
Du menar att du förankrar dig själv i den här platsen?
– Ja, oavsett om jag har bott nästan 25 år söderut, så har det här alltid varit hemma. Jag har både sagt att det är hemma och jag har känt det. Kanske var det lyckat att jag alltid har känt Norrbotten som hemma och att det var jag som fick vd-jobbet.
Att tillvara det som är bra, och se vad som går att förhöja och förädla – det är sådant som Susann Jonsson menar att nya ögon ser och agerar på ganska snabbt: Att gå lite på instinkt.
– Ja, du har inte det friska ögat när du har suttit på ett jobb i fem, tio år. Så därför säger jag lite skämtsamt att jag har gjort mitt bästa redan. Men resultatet av de tankarna och det arbetet tar ganska lång tid innan det rullar ut.
Är det skillnad på arbetskulturen här och i Stockholm?
– Ja, det skulle jag säga. Det finns en lite effektivare kommunikationskultur här. Man sitter inte så mycket tillsammans och pratar fram grejer, utan man går hem på kammaren själv och tänker och så ger man bara ett besked som är – ja. Och det är ju så många processer i den här verksamheten när man vill utveckla och gå vidare, här är det enkelt att ta telefonluren och ringa till en politiker och ta upp saker direkt.
Finns det inte risk för nepotism med alltför mycket närhet?
– Jo, den är påtaglig. Vem sitter i knät på vem, kan vi hålla rollerna?
Hur tänker du kring det?
– Jag tänker jättemycket på det. Man kan ju springa ärenden åt väldigt många egentligen. Jag tror att de flesta uppfattar att jag har hyggligt med integritet. Det är klart att jag, till exempel, backar upp Boden i den sekund det gynnar Filmpool Nord – det är mitt uppdrag. Men det betyder inte att jag går armkrok med kommunalrådet i Boden alla andra dagar.
Mångkultur är ett begrepp som inte alltid är så lätt att definiera. Det finns en risk att diskussionen både utgår och stannar vid det som man själv har för handen. Att bredda perspektivet är inte bara nyttigt, det är också nödvändigt. Susann Jonsson talar om det i termer av en definition som är ”mycket bredare än att titta runt på vilka människor som finns i Stockholms tunnelbanenät”.
– För mig som är verksam här uppe är ju mångfald att tänka på det samiska, att det är ett ursprungsfolk som finns här. Det är Tornedalen med meänkieli, det är en språklig mångfald och det faktum att vi varit otroligt duktiga på asylmottagning och integration i Norrbotten. DET är mångfald – det är både det nya som har kommit och definitivt det som finns med oss historiskt.
Allt före oss, helt enkelt.
– Helt enkelt före oss. Exakt.
Hon tycker att diskussionen om mångfald och genus emellanåt har haft väldigt begränsade perspektiv, och menar att det har varit ointressant att diskutera genus och jämställdhetsfrågan ”så hårt, så att det sker på bekostnad av publikens intresse för filmerna”.
– Är det inte en berättelse som någon mer än vi som gör filmen är intresserade av att ta del av – vad är det då för idé? Vad är det då för perspektivförskjutningar vi åstadkommer? Om vi gör en helt igenom korrekt bemanning på ett projekt, och manuset är fullständigt oantastbart genom de här genusglasögonen, och det går upp på bio och ses av 1 000 personer… Jag är jätteledsen, men jag tycker inte att det är framgångsrikt då.
I svallvågorna efter de 40 hotade jobben på Vattenfall i Jokkmokk gick debattören Lotta Gröning nyligen ut och föreslog att Norrland ska göra som Skottland och kräva självständighet. Gröning menar att det inte längre är hållbart att en kommun som Jokkmokk, via sina vattenkraftverk, genererar miljarder till statskassan utan att få ta del av vinsterna. I skrivande stund har Facebookgruppen ”Jokkmokkupproret”, där folk som tycker att det är ”nog med utsugning av vårt Jokkmokk” samlas, fått nästan 4 500 medlemmar på mindre än två veckor.
Ska Norrland rösta om självständighet?
– Nej, det tror jag inte. Jag tycker att det är väldigt populistiska skott i luften just nu. Men om det fungerar bra som opinionsbildning för att man på allvar ska förstå värdet av de resurser som finns i norra Sverige – ja, kör det här racet då. Men att ta det till allvar och tro att vi skulle klara oss bättre på egen hand, nej – det tror jag inte.
Men som ett slagträ i debatten kan det kanske funka.
– Javisst, det här med opinionsbildning är intressant. Jag har stuckit ut hakan själv och till exempel tyckt att man ska flytta Filminstitutet från Stockholm. När man gör sådant så tror man inte på allvar att det är det beslutet de ska fatta. Det finns vissa som tar en på orden – ”herregud, var ska det ligga då?” Man ser inte att det här är ett sätt att väcka en fråga. Och jag betraktar Lotta Grönings utspel precis så.
– Jag tycker hon gjorde det bra i Aktuellt när hon talade om hur mycket av Sveriges energiproduktion som bara kommer från Harsprånget i Luleälven, till exempel. Folk behöver faktiskt veta vad vi talar om. Det är inte några gnälliga människor i någon inlandskommun i Norrbotten som sitter och tjatar om 40 arbetstillfällen. Det är rätt mycket moral i svaj – och okunskap.