En efter en radar ensamkommande barn och ungdomar upp sig inför en träff med Luleåbor som är nyfikna på deras öden. Det finns ett nätverk, Språktorget, som nu jobbar med att lotsa in dem i den stad de nyligen kom till.
– De har svårt att komma in i samhället och de kämpar med skolarbetet. Många kommer att få stanna i Sverige och behöver kontakter, möjlighet till sommarjobb och mycket annat, säger Viktoria Björklund, från nätverket. Hon är för övrigt chef för verksamheten Flerspråkscentrum, i Luleå.
En kille berättar om sig själv, men avbryter. Via tolk berättas om hur hans lillebror dödats av självmordsbombare i Afghanistan nyligen. Hans syster och mamma ligger på sjukhus.
Ali Karimi, liksom de flesta också han från Afghanistan, läser innantill om sådant han vill berätta.
– Ofta önskar jag att jag inte varit afghan, jag vill också vara glad, säger han.
Det viktigaste i livet är att du är trygg, säger Ali. Då kan allt hända. Drömmen är att bli en bra psykolog, och bli kvar i det här samhället.
MortezuMohebbi, född i Iran men med föräldrar från Afghanistan, säger att han vill bli läkare. Många i släkten har varit sjuka, det har bidragit.
Berättelserna innehåller tämligen samstämt vittnesmål om ovisshet. "Vi vet inte vad som ska hända".
En kille vill berätta för Kuriren att han just fått beskedet att han ska ut ur landet.
– De säger att du är arton år snart, du kommer att klara dig bra i Aghanistan. De säljer oss.
I Luleå finns nu mer än 250 ensamkommande barn och ungdomar, på olika boenden. De flesta är pojkar och går i gymnasiet medan vissa finns i grundskolan, berättar Viktoria Björklund. Syftet med mötet är att spåra upp kontakter till människor, föreningar och annan gemenskap för ungdomarna.