För 15-Äriga Miranda Malm började migrÀnattackerna som stark magsmÀrta nÀr hon gick i fjÀrde klass. Hon minns att hon lÄg i fosterstÀllning i bilen innan hennes förÀldrar kunde köra henne hem frÄn skolan.
ââI femte klass kom huvudvĂ€rken ocksĂ„. Det var som ett tryck över pannan och ögonen och jag mĂ„dde hemskt illa. Det slĂ€ppte bara om jag lĂ„g ner ganska lĂ€nge.
Skickades runt
Hon skickades till en barnlÀkarmottagning för huvudvÀrken och magvÀrken dÀr de kartlade hennes symptom och fann att det var kopplat till hennes menstruation. Hon utreddes för magsÄr och för att ha en amöba i magen.
ââLĂ€karen nĂ€mnde dĂ„ i en bisats att det kunde vara magmigrĂ€n, men följde inte upp det. Han sa bara att han inte kunde se nĂ„got pĂ„ blodproverna. Men den dĂ€r bisatsen bar jag med mig sedan genom alla andra vĂ„rdbesök, berĂ€ttar Mirandas mamma Elsa Malm.
NÀr vÄrdcentralen inte hittade nÄgot skickades Miranda till BUP med hÀnvisning till att smÀrtorna mÄste bero pÄ nÄgot psykiskt. BUP i sin tur menade pÄ att det var fysiskt.
Under flera Är bollades Miranda mellan vÄrdcentral, gastrospecialist, gynekolog och flera andra vÄrdinstanser. Hennes migrÀn pÄgick under hÀlften av dagarna under en mÄnad och uttryckte sig mest i form av skarpt illamÄende som gjorde det svÄrt för henne att trÀna och gÄ i skolan.
ââAtt jag inte kunde trĂ€na gjorde att jag gick upp i vikt. NĂ€r en barnlĂ€kare inte hittade nĂ„got fel pĂ„ mig, sa han att jag borde trĂ€na mer och gĂ„ ner i vikt för att mĂ„ bĂ€ttre, berĂ€ttar Miranda.
Behöver rusta vÄrden
Efter att i tvÄ och ett halvt Är förtvivlat försökt hitta ett svar pÄ varför deras glada och energiska dotter blivit en person som bara mÄdde illa, var kÀnslig för ljud och drog sig undan, fick de kontakt med en huvudvÀrksneurolog via HuvudvÀrksförbundet. Diagnosen blev "strikt mensrelaterad migrÀn" eftersom Mirandas migrÀn tydligt var kopplad till hormonella förÀndringar kring mensen.
PÄ HuvudvÀrksförbundet som arbetar för migrÀnpatienters rÀtt till adekvat vÄrd har man sett att Mirandas historia Àr lÄngt ifrÄn ovanlig. Just att unga personer med migrÀn inte fÄr nÄgon diagnos och dÀrmed inte heller kan fÄ hjÀlp Àr ett stort problem som det talas lite om.
ââOm lĂ€karna hade lite mer kunskap sĂ„ skulle man kunna hjĂ€lpa mĂ€nniskor redan i primĂ€rvĂ„rden. Men de hĂ€r unga mĂ€nniskorna fĂ„r i stĂ€llet höra att lite huvudvĂ€rk eller illamĂ„ende dör man inte av, och sĂ„ gĂ„r de obehandlade Ă„r efter Ă„r, sĂ€ger Helena Elliot, kanslichef pĂ„ HuvudvĂ€rksförbundet.
Svenska huvudvÀrkssÀllskapet, som bestÄr av yrkesverksamma inom huvudvÀrksvÄrd, arbetar bland annat för en ökad kunskap om migrÀn pÄ vÄrdcentralerna.
ââNĂ€r primĂ€rvĂ„rdens resurser inte rĂ€cker för dem med svĂ„r migrĂ€n finns tyvĂ€rr i dag inte alltid möjlighet att remittera till mer specialiserad vĂ„rd pĂ„ alla hĂ„ll. HĂ€r skiljer det sig ocksĂ„ mycket Ă„t över landet. I nulĂ€get Ă€r det i mĂ„nga regioner patienter som varken fĂ„r diagnos eller rĂ€tt vĂ„rd, sĂ€ger Anna Sundholm, bitrĂ€dande överlĂ€kare pĂ„ Karolinska universitetssjukhuset, som jobbar med utbildningar om migrĂ€n pĂ„ Svenska huvudvĂ€rkssĂ€llskapet.
LÀra sig hantera smÀrta
TT: Varför prioriteras inte patienterna nÀr de vittnar om sÄdant lidande?
ââDu Ă€r helt frisk nĂ€r du inte har migrĂ€n men nĂ€r du har migrĂ€nattacker frekvent sĂ„ drabbar det hela ditt liv, jobb och sociala liv. SmĂ€rtsjukdomar som framför allt drabbar kvinnor har av tradition haft lĂ„g status inom vĂ„rden, sĂ€ger Anna Sundholm.
För Miranda Malm blev diagnosen migrÀn inte lösningen pÄ alla problem eftersom de behandlingar som Àr tillÄtna pÄ personer under 18 Är inte har fungerat pÄ henne. Hennes neurolog fick henne att prova mini-piller eftersom hennes migrÀn Àr sÄ tydligt relaterad till mensen. Det gjorde dock migrÀnen Ànnu mer frekvent och hon fick attacker varje dag i stÀllet.
Slutligen fick hon en remiss till barn- och ungdomsmottagningen pÄ SkÄnes universitetssjukhus. DÀr fÄr patienterna lÀra sig leva med smÀrta bland annat med hjÀlp av ACT (Acceptance and commitment therapy), som innebÀr att man lÀr sig hantera bland annat stress, smÀrta och Ängest.
Under flera Ärs tid har Miranda Malm haft mellan 65 och 75 procents frÄnvaro i skolan. Nu har hon börjat en ny skola dÀr de tar hennes diagnos pÄ allvar och anpassar hennes undervisning efter den.
ââDĂ„ kommer jag inte efter lika mycket i skolan utan klarar mina betyg och dĂ„ försvinner ocksĂ„ stressen som framkallar nya attacker. Nu ser jag fram emot att fĂ„ börja i gymnasiet efter nian. För ett Ă„r sedan sĂ„g det ut som en omöjlig dröm, sĂ€ger hon.