Larmen om krisen för den biologiska mÄngfalden har ljudit lÀnge. Trots det har rovdriften pÄ naturen fortsatt. Utrotningen av arter gÄr upp till hundra gÄnger snabbare Àn vad det gjort de senaste tio miljoner Ären. Senast det gick i samma takt var nÀr dinosaurierna dog ut.
DÄ var orsaken ett meteoritnedslag. Nu Àr orsaken vÄr livsstil och den exploatering av land och hav, föroreningar och klimatförÀndringar som följer med den.
Toppmötet COP15 i Montreal, som inleds i dag, ses av mÄnga som en unik möjlighet att hejda utvecklingen, som lett till att en miljon vÀxt- och djurarter riskerar att utrotas de nÀrmaste decennierna.
MĂ„let Ă€r inget mindre Ă€n att ta fram ett âParisavtal för naturenâ, ett ramavtal som lĂ€gger grunden för lĂ€ndernas arbete med biologisk mĂ„ngfald pĂ„ samma sĂ€tt som Parisavtalet gjort pĂ„ klimatomrĂ„det.
"Basen för vÄr försörjning"
Och det handlar inte âbaraâ om vĂ€lvilja mot naturen â utan Ă€ven om hur vi mĂ€nniskor ska kunna överleva pĂ„ jorden. Det betonar Torbjörn Ebenhard, forskningsledare och förestĂ„ndare för Centrum för biologisk mĂ„ngfald vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), som Ă€r pĂ„ plats pĂ„ COP15.
Att arter försvinner och ekosystem förstörs kan nÀmligen fÄ allvarliga effekter pÄ de tjÀnster som naturen förser oss med, sÄsom mat pÄ bordet, rent vatten och frisk luft.
ââMĂ„nga tror att det bara handlar om att bevara naturen för naturens egen skull. Men det gĂ€ller ocksĂ„ basen för vĂ„r försörjning, och hur varje del av samhĂ€llet ska jobba för den biologiska mĂ„ngfalden, sĂ€ger Torbjörn Ebenhard.
Förslaget till ett ramavtal för biologisk mÄngfald har fyra övergripande mÄl till 2050, bland annat att skydda eller ÄterstÀlla 30 procent av land och hav. PÄ vÀgen finns 22 ÄtgÀrdsmÄl till 2030. Dessa handlar bland annat om att hejda spridning av frÀmmande invasiva arter, minska övergödningen och anvÀndningen av bekÀmpningsmedel, samt fÄ bort plastnedskrÀpningen. OmrÄden dÀr det inte rÀcker med enstaka ÄtgÀrder, understryker Ebenhard:
ââMajoriteten av mĂ„len krĂ€ver samhĂ€llsförĂ€ndringar â det Ă€r den stora grejen hĂ€r.
Fullt med parenteser
Utkastet till ramavtal har in i det sista varit fullt med parenteser, vilket stÄr för att lÀnderna Ànnu inte kommit överens. Trots flera förmöten har man hittills bara enats om ett fÄtal av de 22 ÄtgÀrdsmÄlen, sÄsom biologisk mÄngfald i stÀder. Mycket ÄterstÄr alltsÄ att lösa under det knappt tvÄ veckor lÄnga mötet.
En av stridsfrÄgorna som vÀntas Àr hur rikare lÀnder i det som kallas "globala nord" ska hjÀlpa fattigare lÀnder i "globala syd" med pengar till skydd av natur och andra ÄtgÀrder för den biologiska mÄngfalden. Det Àr extra viktigt eftersom en stor del av vÀrldens artrikedom finns i lÀnder med knappa resurser för ÄtgÀrder.
LÀnder i globala syd driver krav om en ny fond för ÀndamÄlet, nÄgot bland andra EU motsÀtter sig. Ett argumentet att det redan finns ett fördelningssystem, Àven om det kritiserats för att innehÄlla för lite pengar. LÀnder frÄn Afrika, Syd- och Centralamerika har tidigare begÀrt minst 100 miljarder dollar per Är vilket Ànnu inte infriats.
ââEn ny fond betyder inte mer pengar pĂ„ bordet och hur vet vi att pengarna faktiskt kommer till nytta för den biologiska mĂ„ngfalden? sĂ€ger Torbjörn Ebenhard.
VĂ€ntar dramatik
TongĂ„ngarna kĂ€nns igen frĂ„n klimatmötet i egyptiska Sharm El-Sheikh för ett par veckor sedan. DĂ€r blev en klimatfond för fattigare lĂ€nder bĂ„de en stridsfrĂ„ga och det som â i mötets elfte timme â rĂ€ddade en global överenskommelse.
ââDet blir sĂ€kert lika stor dramatik nu som i Sharm El-Sheikh. Det finns en stor polarisering, sĂ€ger Torbjörn Ebenhard.
SÄ hur ser chanserna ut att nÄ ett "Parisavtal för naturen"? Det Àr fullt möjligt, men risken Àr att kompromissande lÀnderna emellan leder till ett urvattnat avtal, anser Torbjörn Ebenhard.
ââOm vi till varje pris ska ro i land ett avtal nu, och inte sĂ€tter ner foten om vad som Ă€r viktigt, dĂ„ blir det bara kejsarens nya klĂ€der.
Ser momentum
Ăven om EU-lĂ€nderna talar gemensamt i förhandlingarna sĂ„ finns en svensk delegation pĂ„ plats. Chefsförhandlare Charlotta Sörqvist betonar att minst lika viktigt som ett avtal, Ă€r att spika hur mĂ„len ska följas upp.
Annars riskerar de att gÄ samma öde till mötes som de sÄ kallade AichimÄlen för biologisk mÄngfald, som gÀllde fram till 2020 och dÀr vÀrlden i stort sett misslyckats.
ââVi mĂ„ste ha bĂ€ttre uppföljning och mĂ€tbara mĂ„l, liksom bĂ€ttre resurser för Ă„tgĂ€rder i utvecklingslĂ€nder, sĂ€ger hon.
Ăven Charlotta Sörqvist ser mĂ„nga hinder för att ett avtal ska se dagens ljus, men ocksĂ„ att det finns ett momentum i frĂ„gan.
ââDet finns en stor medvetenhet hos lĂ€nderna kring att den biologiska mĂ„ngfalden utarmas och att vi mĂ„ste stoppa och vĂ€nda förlusten. Det kan skapa tryck i förhandlingarna.